Årets sommarkomedi skriver SF på sin hemsida, och jag är benägen att hålla med. Jag hade inga större förväntningar på den här filmen. Men den var riktigt bra.
Duncan och hans mamma följer med mammans nya pojkvän Trent och hans dotter till deras sommarhus för att spendera sommaren där. Trent är en riktigt obehaglig typ som jag genast ogillar, hans dotter ligger inte långt efter. Mamman försöker passa in och Duncan gör sitt bästa för mammans skull. Men räddningen blir Owen, som är föreståndare på ett vattenland i närheten. Han får sommarjobb där och blir en kille i gänget, bygger upp självkänslan och sommaren blir inte så tokig ändå. Eller..?!
Steve Carell spelar den slemmiga pappan alldeles utmärkt, man är ju van att se honom spela lustigkurren. Toni Collette har gjort sin roll många gånger förr!! Den ensamma, rädda att bli utanför, gråtmilda och aningen konstig mamman/kvinnan, som inte vågar stå upp för sig själv. (Muriels bröllop, Sjätte sinnet, Om en pojke, I hennes skor, Little miss Sunshine) Liam James är helt ok som Duncan, osäker, lite trevande och ganska utanför. Det här är en kille att hålla koll på.... Allison Janney spelar rollen som grannen Betty som växer hela filmen. Karaktären Owen, spelas av Sam Rockwell, en skön kille som är filmen hjälte. Han är ansvars och bekymmersfri men med ett oanat djup och fin förståelse för Duncan och hans situation. Maya Rudolph, Rob Corddry, Nat Faxon och Amanda Peet gör också bra karaktärer.
Det här är en typisk sommarfilm, passa på att svalka er i biomörkret efter en varm dag ute. Lagom lång 1 timmer och 43 minuter, som den fyller upp väl. Det här är en fredagsfilm! Rekommenderas!
The Way way back
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar