Min så kallade pappa

Filmen handlar om  gravida Malin, när det blir slut med pojkvännen börjar hon leta efter sin pappa. Lite konstigt att göra det först när man är 32 år, men men. Han visar sig vara en skådespelare som lever för teatern och ensemblen, tyvärr är den kärleken inte ömsesidig. Innan hon hinner berätta för honom vem hon är, får han en stroke och tappar minnet. Malin får nu chansen att "hitta på"  pappans roll i hennes liv. Men den bubblan kan väl inte vara för alltid?

Ny svenska film med Regi av Ulf Malmros. Drama klassas den som, och det är precis vad det är. Normalt gillar jag ju mer action och verklighetsflykt i mina favoritfilmer. Jag vill bli underhållen. Här, i detta drama får jag allt som oftast en olustkänsla. Det blir så väldigt fel liksom. Karaktärerna är en smula överdrivna, den gravida tjejen (Vera Vitali) blir ett offer, den taskiga pojkvännen (Sverrir Gudnaron), blir ett svin, den omtänksamma svärfadern (Johannes Brost) blir lite för familjär, den arroganta pappan (Michael Nykvist) fortsätter dock att vara självupptagen men blir aningen ödmjuk -ett tag.

Filmen är drygt 2 timmar, det är helt ok. Det är genomgående bra musik i filmen, trevligt. Sverrir Gudnason spelade även pojkvän i "Små citroner gula" och gör även här en rätt mjäkig roll. Fler kända ansikten finns med i filmen, Henrik Dorsin, Lotta Tejle, Tova Magnuson-Norling för att nämna några. Filmen är väldigt tragisk och man blir ledsen i hjärtat. Scenerna från hennes barndom är väldigt rörande. Det finns ett stort hjärta i filmen och man lämnas inte oberörd.

Jag ger filmen betyget onsdagsfilm.

Min så kallade pappa