Svensk drama triller med Lena Endre i huvudrollen. Det lät väldigt spännande och lovande, men trailern var lite läskig, så jag var lite osäker om jag egentligen ville se den. Det blir lätt obehagligt med barn som försvinner.
Filmen handlar om Julia vars son försvann på Öland för 20 år sedan. Hennes pappa Gerlof skulle passa honom när hon jobbade och pojken bara gick upp i rök. De letade över hela allvaret, draggade i havet men fann ingenting. Nu är Gerlof gammal men detta gnager naturligtvis på honom, han har en egen utredning och teori om vad som hänt. Han tror att Jens gick vilse i dimman och att en ökänd mördare tog honom. Julia har aldrig förlåtit sin far och lägger fortfarande all skuld på honom. Nu är hon tillbaka på ön för att sälja föräldrarnas hus, när pappan har flyttat in på ett hem. Plötsligt får Gerlof en barnsandal, Jens sandal, med ett brev på posten. Och historien börjar nystas upp....
Tyvärr blir det inte så spännande, filmen räcker inte ända fram. Det är lite otäckt några gånger, men de där obehagskänslorna kommer inte. Jag blir liksom inte riktigt berörd av den. Det hoppas lite fram och tillbaka i tid och plats. Det är inte helt enkelt att hänga med alla gånger. Jag totalsågar den inte, men man behöver inte se den på bio. Efter Millenium-trilogin förväntade jag m,ej nog lite mer av Daniel Alfredsson. Tord Peterson tycker jag nog gör den bästa rollprestationen. Det är lite kul att se Ted Åström som blivit 68, spela en gammal vithårig gubbe. För mej kommer han ändå alltid att vara Olyckan i Trazan och Banane, Sotaren i Madicken och framför allt charterguiden Lasse i Sällskapsresan.
Skumtimmen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar