Skyscraper

Skräddarsydd råaction. Det här är Dwayne Johnsons film. Bara så vi klargör det. Han är hjälten med stort H, som gör det omöjliga. Will Sawyer är säkerhetskonsult som åtar sig uppdraget att säkerhetsklassa en skyskrapa. Han tar med frun Sarah (Neve Cambell) och barnen och bor i den lyxiga skyskrapan.
Men det går såklart inte som han tänkt sig och snart är hans familj fånge i den brinnande skyskrapan och han måste rädda dem.


Okomplicerat, spännande och förutsägbart. Men underhållande för stunden. Häftiga tagningar, stunts och fantastiska vyer. Kort film, endast 1 42, som jag lätt kan tänka mig se hemma i soffan en gång till. Jag ger den betyget Fredagsfilm.

Ocean´s 8

Girlpower, på ett väldigt snyggt sätt, bra skådisar, rappt manus och en bra story. Varken förutsägbart eller fånigt på något sätt. Fredagsfilm!

I feel pretty

En härlig feelgood-film som jag önska att alla tjejer fick se. Den handlar om att vara nöjd med sig själv och hur man ser på sig själv. Mycket välspelat av Amy Schumer.
Fredagsfilm

Jumanji

Riktigt snygg uppföljare. Den har utvecklats och hänger verkligen med i tiden, är bra med tuffa effekter och ok manus. Helt ok skådespelare också. Rolig och spännande film.

Hunger Games 4: Mockingjay del 2

The Man from U.N.C.L.E.

Här är en agentfilm som utspelar sig på 60-talet. Den är väldigt välgjord och tidstypisk. CIA-agenten Napoleon Solo,l spelad av Henry Cavill och KGB-agenten Illya Kuryakin gestaltad av Armie Hammer, är bägge på jakt efter Gabriella Teller, Alicia Vikander, för att med hennes hjälp hitta en kidnappad kärnvapenforskare, tillika hennes far. Han är fånge av en maktgalen skurk som inte skyr några medel för att ta över världen.

Filmen är snyggt gjord. Det känns 60-tal rakt igenom. Det är lite "Bond" och "Misson Impossible" över det hela, på ett bra sätt. Det är inte så konstigt egentligen, med tanke på att Ian Flemming var lite inblandad i rollfigurerna. Jag blir riktigt inspirerad att leta fram och kolla på tv-serien som filmen är baserad på.

Svenska Alicia Vikander är strålande! Cavill och Hammer likaså. Hugh Grant dyker upp men gör väl ingen enorm insats. Filmen är lite smårolig, riktigt spännande och väldigt sevärd. Den är nästan 2 timmar lång och det går i ett nafs. Jag ger den betyget fredagsfilm och väntar på en uppföljare.

The Man from UNCLE

Spy

Har sett nya actionkomedin Spy på förhandsvisning.

Susan Cooper (Melissa McCarthy) jobbar på CIA. Hennes agent ute i fält, Bradley Fine (Jude Law) är stjärnan i teamet utåt. I själva verket är det Susan, med fenomenalt förarbete, otrolig fokus och multitasking som håller honom vid liv. Men jakten på skurken Raina (Rose Bryne) går fel och Fine blir dödad. Nu kliver Susan fram och ger sig ut i fält, både för att göra jobbet, men också för att hämnas Fine. Till sin hjälp har hon Nancy (Miranda Hart) Komiker Hart är väl det element som spelar över och gör filmen lite fånig. Agenten Rick Ford (Jason Statham) blir galen när han inte får uppdraget, han säger upp sig och kör solo. Allison Janney spelar CIA-chefen. Peter Serafinowicz gör rollen som den slemmige agenten Aldo och Bobby Cannavale spelar skurken De Luca. Björn Gustavsson (den yngre) medverkar också i filmen. Han spelar Anton en tafflig och mesig säkerhetsansvarig som Susan raskt sätter på plats. Ni som känner igen Morena Baccarin som spelar agenten Karen Walker, har säkert sett henne som Erica Flynn i Mentalist.

Melissa McCarthy spelar säkert och bra. Hon är behållningen av filmen. Konstigt nog är hennes namn först på 4:e plats på IMDb. Här är det girlpower, utan att för den skull vara en tjejfilm. Hade sett trailern innan, och det verkade ok. Men filmen var betydlig mer än ok. Det här är en actionfilm, men humor. Jag gillar att det är en kvinnlig hjälte, utan att för den skull vara mesig. Filmaffischerna och trailern framhäver att hon är stor och klumpig, saknar takt och stil, men så är inte fallet. Visst blir hon ganska motarbetad av sin chef när hon blir tilldelad sina alias, men hon är en duktig agent som inte fått sin licens i flingpaketet. Ett otal gånger räddar hon kollegor och även skurkar.

De har satt 15-års gräns på filmen, och det finns vissa scener som kanske inte är så trevliga för någon yngre. Regisörren och manusförfattaren Paul Feig har tidigare gjort "Bridesmaids" och "The Heat" men jag tycker den här är betydlig bättre än dem. Han jobbar med en ny Ghostbusters-film som beräknas bli klar 2016.  Men överlag är det en bra och spännande film, ganska precis 2 timmar lång och klart sevärd! 5 juni har filmen premiär och jag ger den betyget Fredagsfilm!

Spy IMDb
Spy

Into the Woods

Om man blandar Askungen, Rödluvan, Jack och bönstjälken, Rapunzel och gör en musikal av det hela, ja då får man "Into the Woods".  Det olika sagorna vävs ihop på ett snyggt sätt, och flera gånger luras jag att tro att filmen är slut.

Det är mycket bra musik i filmen och alla stjärnor som medverkar sjunger. Och här är det stjärnspäckat vill jag lova! Meryl Streep, Anna Kendrick, Emily Blunt, Chris Pine, Johnny Depp, Christine Baranski, Tracy Ullman, Frances de la Tour, Daniel Huttlestone, James Corden, Lilla Crawford, Billy Magnussen, Mackenzie Mauzy gör de mest framträdande huvudrollerna.

Det är en ganska ovanlig historia, och det drivs friskt med prinsarna, ja, det är två styckena, Askungen och Rapunzel har ju varsin. Det blir aldrig för mycket eller fånigt, filmen är otroligt välgjord och har bra effekter. Visserligen är den från 7 år, men jag tror inte att yngre barn har någon behållning av den. Dessutom är den på engelska med svensk text, och eftersom det sjungs så mycket går det fort med textraderna. Filmen är drygt 2 timmar och den tiden går väldigt fort, det är en klart sevärd film, men inte nödvändigtvis på bio. Jag ger den betyget fredagsfilm.

Into the woods

American Sniper

Det här är filmen som handlar om Amerikas dödligaste prickskytt, Chris Kyle även kallad Legenden. Han uppfostrades till att försvara de sina, i början var det sin familjen, men sedan blev det sitt land. Filmen är baserad på boken med samma namn, där Kyle är medförfattare. Det är en väldigt gripande och otäck historia. Det är skjutas eller skjuta som gäller, och alla vi som inte har upplevt något krig kan nog inte riktigt förstå den situationen, men jag tycker ändå att de skildrar det bra i filmen.

Filmen utspelar sig stundtals i Irak och mellan vändorna där, i USA. Man kan riktigt känna och se hur svår han har att släppa kriget och vara närvarande med sin familj när han är hemma. Det känns som att han lever och har sin verklighet i kriget. Det är oerhört tragiskt och det mest fruktansvärda är att det är verkligheten för många. Filmen är fint berättade, med snyggt upplägg på handlingen. Det är högt tempo rakt igenom, och riktigt spännande och känslosamt.

Det finns ju fler filmer av den här typen av krigsfilm, Green Zone, Black Hawk Down m.fl. Jag tycker att den här är strået vassare än de andra jag har sett. Det finns hjärta med i den och den slår aldrig över och blir sådär amerikansk "vi räddar världen, hurra för oss" som det lätt slår över i. Den känns genuin och sann. Hatten av för Clint Eastwood som regisserade! Bradley Cooper gör en grym rollprestation, han är klockren. Han är Oscarsnominerad och det skulle inte förvåna mig om han vinner guldstatyn. Sienna Miller spelar hans fru Taya, helt ok.

Filmen är ganska lång 2 timmar och 12 minuter, men det är väl utfyllda timmar. Visst, det var lite väl mycket skjutande vid nått tillfälle, men tiden går riktigt fort. Det är 15 års gräns på filmen och det är nog passande, det är väldigt starka scener ibland. Jag ger den betyget fredagsfilm med ett extra plus för Coopers insats.

American Sniper

Chris Kyle hos Conan

Intervju med Taya Kyle

Gone Girl

Idag har jag sett en riktigt spännande thriller. Av det otäcka slaget, alltså inte med nått övernaturligt, eller science-fiction utan om en riktigt psykopat. En snedvriden hjärna som faktiskt kan finnas, mitt ibland oss.

Filmen handlar om Nick Dunne (Ben Affleck) som på den 5:e bröllopsdagen, mitt i funderingarna på vad han ska köpa till sin fru får ett samtal från grannen att deras katt stryker omkring på tomten. Nick åker hem och möts av ett tomt hus, men i vardagsrummet finns ett sönderlaget glasbord. Nick ringer polisen... Här börjar sökandet efter hans försvunna fru Amy (Rosamund Pike). Vi får se tillbakablickar från deras historia, och det är inte alltid lyckliga stunder i äktenskapet. Nick har lögner och hemligheter som uppdagas, och allt pekar till slut på att Nick har mördat sin fru.

Berättelsen är mycket skickligt berättad. Skådespelarna gör trovärdiga tolkningar och det finns inte många transportsträckor i filmen. Rosamund Pike, såg jag först i Bondfilmen "Die Another day" och därefter som rollen Andromeda i "Wrath of the Titans". Neil Patrick Harris spelar f.d. pojkvännen Desi Collings som aldrig riktigt kommit över Amy. Harris är ju en av stjärnorna i "How I meet your mother" och Patrik Winslow i "Smurfarna", men för mej kommer han alltid att vara lilla Dr. Doggie Howser från tv-serien mellan 1989-1993. Även Sela Ward dyker upp på ett hörn, väldigt trevligt, det var länge sedan känns det som. Hon har kört på med tv-serier ett tag, först "House" mellan 2005-2013 och sedan CSI NY mellan 2010-2013  Ibland blir det lite hoppigt i historien, men jag tror att det är med flit för att förvirra oss lite. Filmen är lång 2 ½ timma lång, men blir aldrig långtråkig på nått sätt, det är bra tempo filmen igenom. Jag har hört att boken, som är skriven av Gillian Flynn, har ett annat slut än filmen, så nu måste jag nog läsa den också.

Det här är en riktigt bra thriller, som jag gärna rekommenderar. Jag ger den betyget fredagsfilm.

Gone girl

Chef

Har precis sett förhandsvisningen av filmen Chef. Den har premiär den 31 oktober, så väntan är inte alltför lång. Det här är en riktigt trevlig film, inte bara för matnördar. Det är en hel del "matporr" i den. Otroligt välfilmat och verkligen lockande. Musiken är också en stor del av filmen, för att bygga upp den rätta stämningen och känslan. Bitvis känns filmen mer som en dokumentär, men ändå inte. Det är en fantastisk resa vi får följa med på.

Filmen handlar om den firade chefskocken Carl Casper. Han vill utvecklas och komponera nya smaksensationer, men hålls tillbaka av restaurangägaren som vill köra på säkra kort. Efter svidande kritik från den kända matkritikerna vill Carl visa vad han går för, men det blir inte som han tänkt sig. Istället för att få servera sin nya meny får han sparken. Arbetslös, i en lägenhet efterson exfrun bor i huset  med sonen han försakat alltför länge, måste han hitta ett sätt att få tillbaka glädjen och kunna försörja sig. Filmen tar också upp sociala medier, hur fort de sprida och hur de kan hjälpa och stjälpa. Carl har absolut ingen koll på twitter, men får god hjälp av sonen Percy.

Filmen måste vara en riktig ego-boost för Jon Favreau som har skrivit manus, regiserar och spelar huvudrollen! Strålande. Det dyker upp en rad kända skådespelare i filmen, Dustin Hoffman, Scarlett Johansson, Sofia Vergara, Oliver Platt och Robert Downey Jr. John Leguizamo gör den amerikanska rösten åt Sid i "Ice Age"-  filmerna och Bobby Cannavale har medverkat i ett otal filmer och tv-serier.

Filmen är nästan 2 timmar lång, men det känns absolut inte långt. Man ska inte gå och se filmen hungrig! Då är den förmodligen en pina. Lite roligt är att de faktiskt dyker upp platser och verkliga människor i filmen. Bland annat stannar de till vid Franklin BBQ i Texas. Där möter självaste Aron Franklin upp, galet roligt! Gary Clark Jr, spelar några låtar och bidrar med ett härligt sound i natten. Det är en härlig Feelgood-film (om man inte är hungrig) som jag ger betyget fredagsfilm.
Se den!!

Chef
Imdb Chef

100 steg från Bombay till Paris

Den här filmen gick jag på med dottern 11 år. Superkul att börja se andra filmer än barn och familjefilmer ihop! Vi tyckte bägge att det är en bra och härlig feelgood film.

Den handlar om en indisk änkling som tillsammans med sina 5 barn försöker hitta en bra plats att slå sig ner på och fortsätta sina liv efter upploppen i Indien. Han vill det absolut bästa för sina barn och har fin kommunikation med sin bortgångna hustru när det gäller familjens välgång. En bilolycka medför att de stannar till i en by och där finner han en nerlagd restaurang som det finns stor potential i, enligt honom. Kruxet är att på andra sidan landsvägen ligger en berömd restaurang som t.o.m. har en Michelinstjärna! Hur ska de kunna konkurera med det?!

Helen Mirren storspelar, hon passar perfekt som Madame Mallory, snäsig, snobbig, respektingivande och kall -till att börja med, men kommer man innanför ytan finns där en rättvis och varmhjärtad kvinna. Om Puri spelar änkemannen och gör det med bravur. Manish Dayal som spelar Hassan, kommer vi garanterat att få ser mer av. 2:a generationen som såg "Beverly Hills" känner igen honom från "90210" där han spelade Raj Kher i 14 avsnitt. Karaktären Marguerite spelas av Charlotte Le Bon också hon väldigt bra. Det är lite lustigt med språk och brytning. Le Bon är från Kanada, men bryter på franska, Mirren är brittiska och bryter på franska, Dayal är amerikan, men bryter på indiska, Lasse Hallström regisserar, och slänger in en svensk kock så lite mumlande svenska hörs också. Roligt!! En som inte spelar sin brytning är "skurken" Jean-Pierre som spelas av fransmannen Clément Sibony. Honom har vi sett i "French Kiss" och The Tourist" tidigare.

Originaltiteln är "The hundred foot journey", och det är egentligen mycket bättre. För resan är inte bara geografiskt, och också kulinarisk, kulturell och känslomässig. Möjligtvis att den var lite lång, 2 timmar, men det var inga onödiga transportsträckor i den. Den är snyggt filmad, med härliga miljöer och vyer, musiken är också viktigt och väldigt träffsäker, när man växlar mellan Indien, landsbygden i Frankrike och Paris. Det är en hoppfull, varm och rolig film som jag gärna rekommenderar. Jag ger den betyget fredagsfilm.

100 steg från Bombay till Paris

Hallonbåtsflyktingen

"Årets stora komedi av Leif Lindblom", står det om filmen "Hallonbåtsflyktingen. Jag hade ändå inga direkt höga förväntningar på filmen. Den handlar om Mikko Virtanen som anser att han är en svensk man fångad i en finsk kropp. Hans barndomsupplevelser och intryck av Sverige är rosaskimrande och lyckliga. När han blir äldre är det Abba, Gyllene tider och svenska serietidningar som gäller. Han glorifierar Sverige och revolterar både med kläder och språk. Plötsligt får han chansen att ta över Mikael Anderssons identitet. Andersson är en trött psykolog som är less på all "lagomhet". Hans gamla mamma ligger på hemmet och känner ändå inte igen honom, så det ska nog inte vara några problem. Dock glömmer han att berätta att det finns en syster också, en syster som i allra högsta grad märker att Mikko/Mikael inte är hennes bror. Sedan är cirkusen igång.

I början kändes det som en typisk svensk dramakomedi. Det är en fin balansgång mellan roligt och skämigt, men faktiskt så fixar de det. Sedan övergår filmen till att inte bli fullt så förutsägbar, och blir riktigt bra på slutet. Jag tycker väl generellt att man kan vänta på den här typen av film tills de kommer på DVD, men den här var sevärd även på bio. En bra sevärd feelgood-film!

Jonas Karlsson och Josephine Bornebusch storspelar. Karlsson gör ett hästjobb med dialekten, helt suveränt. Även Frida Hallgren har en huvudroll, men den är lika udda och konstig som i "Så som i himmelen", eller så är det att jag inte riktigt gillar henne. Suzanne Reuter, Nour El-Refair, Jarmo Mäkinen och Björn Bengtsson är andra kända ansikten. Filmen är ganska kort 1 timma och 34 minuter. Det är precis lagom, och det är bra att de inte dragit ut på det mer.

Jag ger filmen betyget Fredagsfilm.

Hallonbåtsflyktingen

Lucy

Jag har precis sett Luc Bessons action-thriller Lucy. Trailern verkade ok, och jag var lite nyfiken. Tur var väl det! Om man bara är lite öppen för en otrolig historia så har man 1 och ½ timmes action i högt tempo fram för sig.

Filmen handlar om Lucy (Scarlett Johansson), en tjej som blir lurad och tvingad att agera drogkurir från Korea. Men så går paketet sönder och hon får i sig stora mängder av den nya drogen. Egentligen borde hon dö av det, men osannolikt nog absorberar hennes kropp drogen och hon börjar använda betydligt mer än de 10 % vi normalt använder av vår hjärna. Parallellt får vi följa Professor Norman (Morgan Freeman) som forskar och föreläser  om hjärnan och dessa kapacitet, och det är honom Lucy kontaktar.

Det är en häftig film, ibland mer lite dokumentär-känsla, men samtidigt en thriller fylld med action. Scarlett Johansson gör en väldigt bra rollprestation, och Min-Sik Choi som drogkungen Mr Jang är otroligt obehaglig. Filmen är väldigt rå och våldsam i början, sedan är det fantastiska effekter och på slutet knyter Besson ihop säcken på ett genialt sätt. Han har ju gjort Taken-filmerna, León och Det femte elementet. Om man blandar dessa och kryddar med aningen Matrix, då tror jag man kommer rätt nära den här filmen.

Jag ger filmen betyget fredagsfilm. Det är underhållande 1½ timme och jag lämnar biosalongen med ett "Tänk om...."

Lucy

The other Woman 29/4-14

Karriärkvinnan upptäcker att pojkvännen i själva verket redan är gift. Hon slår sig ihop med frun och den nya flickvännen för att hämnas. Rapp och rolig komedi med bl.a. Cameron Diaz, Leslie Mann, Kate Upton, Nikolaj Coster-Waldau och Don Johnson

The secret life of Walter Mitty 29/1-14

Oväntat bra film. Många vändningar och väldigt oförutsägbart. Det var lite knepigt att hänga med i svängarna i början, men det blev bättre längre in i filmen. Härliga karaktärer och en riktig feelgood-film.

Fredagsfilm.

Sex Tape

Såg filmen "Sex tape" med Cameron Diaz och Jason Segel. De spelar småbarnsföräldrarna Annie och Jay, som har svårt att få tid för sex. När de till slut fixar tiden får de inte till det ändå. För att krydda till det hela och får det att lossna bestämmer de sig för att spela in när de håller på.

Plötsligt får Jay sms om filmen och förstår att den laddats upp till "molnet" och spridits till de begagnade Ipads som Jay gett bort till vänner och bekanta och kanske värst av allt, Annies blivande chef spelad av Rob Lowe. Panik! Nu måste de ta tillbaka Ipadsen för att radera filmen.

Det lät som en rolig film men på gränsen att vara för pinsam. Men faktiskt var den bättre än jag trodde. Det var varm humor blandat med familjeliv, skrattade högt flera gånger och det var underhållande 1 timme och 33 minuter man fick. Det var absolut inte bara en tjejfilm och jag ger den betyget fredagsfilm.

Sex tape

Philomena

Den här filmen baseras på en sann historia. Den handlar om en dam, Philomena spelad av Judi Dench, som bär på en tung hemlighet. I det katolska Irland sågs det inte med blida ögon på den unga flickan som blivit gravid. Hon skickas iväg till ett kloster för att nunnorna där ska ta hand om henne. Där togs hennes son ifrån henne och adopterades bort, när var i tre-års åldern. Nu, 47 år senare undrar hon fortfarande vad som hänt honom. "Tänker han på mig ibland, för jag tänker på honom varje dag", och hon vet inte vilken synd som är värst, att ha ställt till med "olyckan" eller att ha ljugit om det alla dessa år. När hon till slut väljer att berätta får hon hjälp av en journalist Martin Sixsmith spelad av Steve Coogan, för att försöka få nunnorna på klostret att berätta vad de vet.

Det är en underbar film. Judi Dench är helt suverän. Som klippt och skuren för den här rollen. Att med värdighet, öppen och samtidigt väldigt naiv kliva ut i världen. Philomene säger vad hon tycker och pratar så frispråkigt att Martin ibland blir både mållös och generad. Filmen är en riktig känslofilm, man skrattar och gråter om vartannat. Det är just det där lilla fräcka, som lättar upp det hela, som gör filmen komplett. Annars skulle det bara vara en snyftig film, nu blev det en hel film. Jag satt ett tag och funderade på vart jag sett Michelle Fairley som spelar redaktören Sally Mitchell, hon har gjort väldigt många TV-serier, men det var inte där. Till slut slår det mig att hon är galet lik Joan Allen som spelar Pam Landy i Bourne-filmerna.

Filmen är lagom lång, 1 timma och 38 minuter. Den är klart sevärd, men man kanske inte behöver se den på bio. Jag ger den ändå betyget fredagsfilm, för den här ska man inte missa. Så är det trevligt att få gråta en skvätt ibland.....

Philomena

About time

Den här filmen visst jag inte så mycket om, mer än att den handlar om en kille som får veta att männen i hans familj kan resa i tiden. Det låter ju ganska knäppt, men jag köper det rakt av i filmen. För den handlar om så mycket mer. Att hitta den rätta och göra det rätta, om familjen både den man föds in i och den man är med och skapar själv. Det här är en fin, rolig och spännande film. Den har det mesta!

Domhnall Gleeson spelar den tafatta Tim, både han och rollkaraktären växer i filmen på ett härligt sätt. När han träffar den söta tjejen Mary (Rachel McAdams) och får hennes telefonnummer dansar han på moln. Det ändras rätt snabbt då han förlorar det när han måste hjälpa sin pappas vän, den excentriske karlen Tim är inneboende hos. Han går tillbaka i tiden för att rädda situationen för honom, men då träffar han inte Mary, eller hon träffar inte honom. Så nu måste han försöka hitta henne och få hennes nummer igen.

Tims föräldrar spelas av Lindsay Duncan och Bill Nighy som verkligen blommar ut i den här rollen. Han är helt suverän! Familjen består också av systern Kit Kat (Lydia Wilson) och den skumma onkel D (Richard Cordery)

Filmen blir både invecklad och djup, men inte på ett sådär snurrigt sätt som i "Tillbaka till framtiden"-filmerna. Det här är med ett romantiskt komedi-drama, typ. Filmen är lång drygt 2 timmar, men det finns inget onödigt som skulle klippas bort, inga tråkiga transportsträckor. Titeln kan vara till tvetydigt, på ett underfundigt sätt, gillar det.
Det är en mysig och fin film som jag varmt kan rekommendera! Fredagsfilm!

About time

Smurfarna 2

Egentligen ville jag inte öda varken tid eller pengar på den här filmen. Tycker gott vi kunde vänta till den kommer på DVD. Men dottern har jobbat så bra i skolan och jag vill uppmuntra det så hon fick välja en film. Jag har läst recensioner om att det var en ganska fånig film med mycket produktplacering. Blev ju inte mer intresserad precis.

Men ack så jag bedrog mej! Det finns både djup och hjärta i den här filmen. Nästan så det blir lite väl mycket moralpredikan. De är rätt söta, de små liven. Gargamel är fast i vår värld, men trivs rätt bra. Han har blivit en firad magiker, men nu håller den blå kraften på att ta slut. Han har en ondskefull plan att kidnappa Smurfan för att lägga vantarna på receptet Gammelsmurfen tog fram när han skulle göra en riktig smurf av Smurfan. Hon är nämligen gjord av Gargamel från början… När Gargamel, med hjälp av sina Busar kidnappat Smurfan, måste Gammelsmurfen försöka resa tillbaka till vår värld och rädda henne. Till sin hjälp har han inte bara smurfarna, utan också de gamle vännerna Patrick och Grace Winslow från den första filmen. Nu har de sonen Blue och Patricks pappa Victor med på äventyret.

Hank Azaria som Gargamel storspelar liksom i föregångaren. Han är läskig, otäck och ser inte alls trevlig ut, men han gör filmen! Med underbar mimik och yviga gester är han klockren som skurk. Neil Patrick Harris spelar den lagom klumpiga pappan som gör lika mycket fel som rätt. Jayma Mays spelar den rara Grace. De är en barnfilm, det går inte att komma ifrån. Den har inte de där undertonerna för vuxna som är rätt vanliga nu, och skämten är ganska billiga. Men det funkar ändå. Min 10-åring skrattar och lever sig in. Hon gillade verkligen filmen, och det skulle förvåna mej om det inte blir tjat när den släpps på DVD.

Den där produktplaceringen såg jag inte så mycket av, det var en Sony läsplatta, som visades lite väl mycket, men det andra måste ha gått mej förbi. Det är en trevlig och ganska lång film 1 timma och 45 minuter. Jag ger den betyget fredagsfilm, men dottern ger den säkert ett snäpp till.

Smurfarna 2