Den blomstertid nu kommer

Drygt två timmar dravel! Blir bara irriterad på denna supermesiga kille som jag inte alls sympatiserar med. Det finns ingen hjälte i filmen och det känns som han bara fiskar efter medlidande, men är en stor skitstövel mest hela tiden.


Dock en oväntad tvist i eftertexterna... på gränsen till förtal?!

En man som heter Ove

Filmatiseringen av Fredrik Backmans underbara bok. Filmen är bra, riktigt bra, men når inte ända fram till klassen som det är på boken. Så läs den först.


Boken och filmen handlar om Ove. En sur, vresig gubbe som är svår att förstå sig på. Men det lyckas de n nya grannen Parvaneh och mellan dem växer ett mycket speciellt band fram. Allt eftersom filmen går får man följa tillbakablickar från Oves liv, och plötsligt så älskar jag den här gubben. Det är fantastiskt hur historien får mig att totalt ändra uppfattning om honom och det är det häftiga med den här historien för mig.


Helt klart en lördagsfilm!!

Tjuvarnas jul och Trollkarlens dotter

Här är långfilmen som tar vid efter julkalendern från 2011. Den vann pris för "Årets barn- och ungdomsprogram". Jag tyckte julkalendern var helt okej, men fastnade inte speciellt för karaktärerna, därför hade jag inte heller några speciella förväntningar på långfilmen.

Charlie, Kurre och Gerda lever tillsammans och driver barnhemmet. Det närmas sig jul, Kurre och Charlie använder skatten till att göra tillvaron lite drägligare för de fattiga. De klär ut sig och som en blandning av jultomten och Robin Hood, delar de ut föremål till de behövande, men polisen är dem på spåren. Välgörenheten måste pausas när Gerda och Kurre får barn. Det går ju inte att sitta i fängelse med en nyfödd därhemma. Charlie känner sig åsidosatt och de andra barnen påpekar att han inte är storasyster på riktigt, eftersom hon inte är Kurre och Gerdas "riktiga" barn. Charlie börjar fundera på vem hon är och i samma veva kommer ett kringresande tivoli med en mystisk trollkarl. Han är allt som Charlie kan önska sig, och lite till....

Gustaf Hammarsten (Kurre), Tea Stjärne (Charlie) Elisabeth Carlsson (Gerda) och poliserna Thomas Hedegren och Göran Forsmark är tillbaka. De får förstärning av Gustaf Skarsgård som Trollkarlen. De spelar mycket bra, speciellt Gustaf Hammarsten som är grym! Filmen är 1 timma och 34 minuter, alldeles lagom för barn på bio. Den är spännande, lite läskig, sorglig och otroligt bra. Vi både skrattade och grät. Den är härligt känslosam och en riktig vinterfilm, man fick skön julstämning och det där feelgood-flinet när den var slut. En av de bästa familjefilmerna jag sett på länge. Jag kan varmt rekommendera den och ger den betyget lördagsfilm.

Tjuvarnas jul och trollkarlens dotter

Hallonbåtsflyktingen

"Årets stora komedi av Leif Lindblom", står det om filmen "Hallonbåtsflyktingen. Jag hade ändå inga direkt höga förväntningar på filmen. Den handlar om Mikko Virtanen som anser att han är en svensk man fångad i en finsk kropp. Hans barndomsupplevelser och intryck av Sverige är rosaskimrande och lyckliga. När han blir äldre är det Abba, Gyllene tider och svenska serietidningar som gäller. Han glorifierar Sverige och revolterar både med kläder och språk. Plötsligt får han chansen att ta över Mikael Anderssons identitet. Andersson är en trött psykolog som är less på all "lagomhet". Hans gamla mamma ligger på hemmet och känner ändå inte igen honom, så det ska nog inte vara några problem. Dock glömmer han att berätta att det finns en syster också, en syster som i allra högsta grad märker att Mikko/Mikael inte är hennes bror. Sedan är cirkusen igång.

I början kändes det som en typisk svensk dramakomedi. Det är en fin balansgång mellan roligt och skämigt, men faktiskt så fixar de det. Sedan övergår filmen till att inte bli fullt så förutsägbar, och blir riktigt bra på slutet. Jag tycker väl generellt att man kan vänta på den här typen av film tills de kommer på DVD, men den här var sevärd även på bio. En bra sevärd feelgood-film!

Jonas Karlsson och Josephine Bornebusch storspelar. Karlsson gör ett hästjobb med dialekten, helt suveränt. Även Frida Hallgren har en huvudroll, men den är lika udda och konstig som i "Så som i himmelen", eller så är det att jag inte riktigt gillar henne. Suzanne Reuter, Nour El-Refair, Jarmo Mäkinen och Björn Bengtsson är andra kända ansikten. Filmen är ganska kort 1 timma och 34 minuter. Det är precis lagom, och det är bra att de inte dragit ut på det mer.

Jag ger filmen betyget Fredagsfilm.

Hallonbåtsflyktingen

Min så kallade pappa

Filmen handlar om  gravida Malin, när det blir slut med pojkvännen börjar hon leta efter sin pappa. Lite konstigt att göra det först när man är 32 år, men men. Han visar sig vara en skådespelare som lever för teatern och ensemblen, tyvärr är den kärleken inte ömsesidig. Innan hon hinner berätta för honom vem hon är, får han en stroke och tappar minnet. Malin får nu chansen att "hitta på"  pappans roll i hennes liv. Men den bubblan kan väl inte vara för alltid?

Ny svenska film med Regi av Ulf Malmros. Drama klassas den som, och det är precis vad det är. Normalt gillar jag ju mer action och verklighetsflykt i mina favoritfilmer. Jag vill bli underhållen. Här, i detta drama får jag allt som oftast en olustkänsla. Det blir så väldigt fel liksom. Karaktärerna är en smula överdrivna, den gravida tjejen (Vera Vitali) blir ett offer, den taskiga pojkvännen (Sverrir Gudnaron), blir ett svin, den omtänksamma svärfadern (Johannes Brost) blir lite för familjär, den arroganta pappan (Michael Nykvist) fortsätter dock att vara självupptagen men blir aningen ödmjuk -ett tag.

Filmen är drygt 2 timmar, det är helt ok. Det är genomgående bra musik i filmen, trevligt. Sverrir Gudnason spelade även pojkvän i "Små citroner gula" och gör även här en rätt mjäkig roll. Fler kända ansikten finns med i filmen, Henrik Dorsin, Lotta Tejle, Tova Magnuson-Norling för att nämna några. Filmen är väldigt tragisk och man blir ledsen i hjärtat. Scenerna från hennes barndom är väldigt rörande. Det finns ett stort hjärta i filmen och man lämnas inte oberörd.

Jag ger filmen betyget onsdagsfilm.

Min så kallade pappa

Hallå Hallå

Förhandsvisning av Maria Blom´s nya film "HallåHallå". Ni vet hon som gjorde "Masjävlar" och "Nina Frisk". Den här filmen utspelar sig i Falun, ännu en dal-film alltså. Den handlar om Disa, spelad av Maria Sid, som är en frånskild 2-barns mamma, hon jobbar natt på Falu lasarett och försöker hitta sin plats i livet.  Vi får träffa kollegor, bland annat Micke som spelas av David Lindgren.  Även Calle Jacobson, Ann Petrén  och Gunilla Nyroos medverkar.

Disas ex har träffat en ny kvinna och lever "Happy Life", själv är hon fast i ekorrhjulet och trivs inte med varken sig själv eller sitt liv. På jobbet finns en härlig samling människor, dryga, roliga, omtänksamma, både patienter och kollegor. Sedan träffar Disa en helt galen 7-barnpappa på biblioteket...

Den här filmen klassas som en komedi, men det vetekatten om jag håller med om. Den har sin stunder, kan vara både rolig och pinsam. Aningen överdriven och lite galen. Det är som ett ögonblick i livet, det liksom bara är där. Men det är absolut ingen feelgood-film. Det är lika många frågetecken när filmen slutar som det är i början. Sensmoralen är väl att man måste våga, våga lämna det obekväma som man inte gillar ändå, för att se vad som kan hända.

Maria Sid känner man igen sedan hon spelade mamman Ritva i julkalendern " Hotell gyllene knorren" Hennes prestation är helt ok, det är hon som bär filmen. De övriga är väl sådär.... Jag ger den betyget onsdagsfilm.
Varför den heter "Hallåhallå"? För att hon säger det, hela tiden när hon hälsar på någon eller svarar i telefonen.

Hallåhallå

Kärlek delux

Den nya svenska romantiska komedin med Moa Gammel, Matrin Stenmarck, Andreas La Chenardière, Lotta Tejle, Peter Dalle, Görel Crona, Malin Buska och Sarah Dawn Finer. En imponerande rollista!

Filmen handlar om författaren Selma Trastell (Moa Gammel), hon skriver skönlitterära romantiska böcker som säljer bra, men inte ses som finkultur och sågas av kritikerna. Hennes redaktör (Görel Crona) är på henne om den nya boken som de har kontrakt på. Men istället för att skriva som hon brukar, bestämmer hon sig för att skriva Romanen med stort R. Hon får oväntad hjälp av en erkänd författare som blir hennes mentor. Men går det verkligen att byta ut allt i ens liv, och blir man en lyckligare människa om man försöker leva efter andras måttstockar?

Filmen är inspelad i Stockholm och på Gotland. Det är verkligen kul att se det "svenska" i filmen. Skådespelarna är bra, men det känns inte som några stående ovationer. Men jag tror ändå filmen har en plats att fylla, förutom att den är romantisk och gullig. Det kan nog vara bra för yngre tjejer som gärna vill ta efter och vara som någon annan, att se att det är bäst att vara sig själv.

Den är lagom lång 1 ½ timma. Detta är Matin Stenmarcks skådespelardebut och han blir godkänd. Det känns som en trygg roll att spela för honom. ;Moa Gammel är kanske mest känns från Irene Huss-filmerna, där hon spelar Elin Nordenskiöld. Det var lite roligt att se Lotta Telje dyka upp här, när man precissamtidigt ser henne i årets julkalender, då hon mest gör tv-serier.Görel Crona kommer för alltid att vara Ylva i charken på "Varuhuset", för mej. Det spelar ingen roll hur många andra roller hon gör, karaktären Ylva från de där 2 åren i slutet av 80-talet har etsat sig fast.
Jag ger filmen betyget torsdagsfilm.

Kärlek deluxe

Skumtimmen

Svensk drama triller med Lena Endre i huvudrollen. Det lät väldigt spännande och lovande, men trailern var lite läskig, så jag var lite osäker om jag egentligen ville se den. Det blir lätt obehagligt med barn som försvinner.

Filmen handlar om Julia vars son försvann på Öland för 20 år sedan. Hennes pappa Gerlof skulle passa honom när hon jobbade och pojken bara gick upp i rök. De letade över hela allvaret, draggade i havet men fann ingenting. Nu är Gerlof gammal men detta gnager naturligtvis på honom, han har en egen utredning och teori om vad som hänt. Han tror att Jens gick vilse i dimman och att en ökänd mördare tog honom. Julia har aldrig förlåtit sin far och lägger fortfarande all skuld på honom. Nu är hon tillbaka på ön för att sälja föräldrarnas hus, när pappan har flyttat in på ett hem. Plötsligt får Gerlof en barnsandal, Jens sandal, med ett brev på posten. Och historien börjar nystas upp....

Tyvärr blir det inte så spännande, filmen räcker inte ända fram. Det är lite otäckt några gånger, men de där obehagskänslorna kommer inte. Jag blir liksom inte riktigt berörd av den. Det hoppas lite fram och tillbaka i tid och plats. Det är inte helt enkelt att hänga med alla gånger. Jag totalsågar den inte, men man behöver inte se den på bio. Efter Millenium-trilogin förväntade jag m,ej nog lite mer av Daniel Alfredsson. Tord Peterson tycker jag nog gör den bästa rollprestationen. Det är lite kul att se Ted Åström som blivit 68, spela en gammal vithårig gubbe. För mej kommer han ändå alltid att vara Olyckan i Trazan och Banane, Sotaren i Madicken och framför allt charterguiden Lasse i Sällskapsresan.

Skumtimmen

Tyskungen

Tyskungen är baserad på Camilla Läckbergs bok med samma namn. Den handlar om författaren Erica Falk och hennes make, polisen Patrik Hedström . En man dyker upp och påstår sig vara hennes okända halvbror. När Erica försöker få kontakt med honom, visar det sig att han blivit mördad. Hon börjar undersöka sin mammas saker och kommer den mörka hemligheten närmare och närmare. Något som inte uppskattas av alla, speciellt inte mördaren.

Det är en tät och väldigt spännande film, Lagom lång 1 timma och 45 minuter. Den är väldigt svensk, men samtidigt med actionscener och spänning. I den här, 4:e filmen av Läckbergs böcker, gestaltas huvudrollsparet av nya skådespelare. Istället för Elisabeth Carlsson och Niklas Hjulström så spelas Falk/Hedström av Claudia Galli Concha och Richard Ulfsäter. De spelade även huvudrollerna i tv-serien Fjällbackamorden från 2011-2012.

Jag hade inte läst boken så jag kan inte jämföra med den, men jag gillade filmen skarpt. Det är lite som en svensk "Morden i Midsomer" . Fast en aning blodigare och råare. Ska väl erkänna att jag skrämdes så till den grad att popcornen yrde.... ;-) Gå och se den här, det är en mysdeckare som passar på sommaren, jag ger den betyget fredagsfilm.

Tyskungen

Små citroner gula

Nu har jag sett den där citron-filmen. Glömer alltid bort vad den heter, så jag säger Citron-filmen, då vet alla ändå :-)

Jag hade väl inga direkta förväntningar på den, vet att Kajsa Ingmarsson skrev boken, men jag visste inte vad för sorts bok det var. Det visade sig vara en skönlitterär bok om kärlek och mod. Jag blev glatt överaskad över innehållet. Agnes blir uppsagd och dumpad på samma dag, hon tar mitt i allt elände chansen att förverkliga sin dröm, att tillsammans med några vänner starta en restaurang. Tyvärr går den inte så bra som man kan önska.

Filmen är full av härliga karaktärer, Rakel Wärmländer som spela Agnes, är strålande, precis lika härlig som i "Se upp för dårarna". Jag sitter hela tiden och tänker på att hon är så himla lik kronprinsessan Viktoria, både till utseende och när hon pratar. Dan Ekborg spelar en otroligt obehaglig typ, som man inte ens vill ta i med tång, Anki Lindén och Thomas von Brömssen spelar goa och trygga föräldrar, och bästa kompisen, Lussan gestaltas av Josephine Bornebusch, än en gång totalt pricksäker som den halvblåsta blondinen, som pratar först och tänker sedan, med ett hjärta av guld, men ofta klampar i klaveret, tillsammans med Sverrir Gudnason (David), som för mej är en ny bekantskap är rollistan superb.

Jag gillar ju det här med matlagning, så det är en fröjd att se filmen. Den är full av det, kärlek, humor och svek. Det händer att den går lite för långt, att det blir för mycket. Men summan är ändå en härlig feelgood film, med skratt och gråt. En fredagsfilm med andra ord!

Sedan var det musiken, speciellt coverna på slutet till början av eftertexten, känner ju igen den såväl men kommer inte på vad den heter, irriterande!!




Små citroner gula

Ego

Härligt med Bio, nu var det ett tag sedan! Det här är en förhandsvisning på svenska filmen "Ego" som har premiär den 25/1. Jag hade inte sett någon trailer eller hört något om den så jag visste inte vad som väntade. Den var kanonbra! Bra story, bra manus, sådär lagom pinsamt ibland. Skådespelarna var duktiga och det var bra musik i filmen. Ingen spelade över utan allt var väldigt trovärt. Det är inte en "tjejfilm" eller bara en ungdomsfilm, den här passar nog alla.

Det är många för mej nya skådespelare, och de gör väldigt bra ifrån sig. Fast så speciellt "nya" är de inte. Arn, I rymden finns inga känslor, Linas kvällsbok, Olivia Twist m. fl. Sissela Kyle och Peter Andersson, spelar oroliga föräldrar.

Jag blev glatt överraskad av den här filmen. Visst det började lite töntigt, ytligt, men det är liksom meningen. Det här bli en lördagsfilm! Se den!


Ego

Hamilton - I nationens intresse

Så tog vi oss äntligen tid att se den här, har haft den hemma i över 1 månad, men maj & juni är verkligen hysteriska månader, så det är inte konstigt att den blivit liggande.
Maken var iväg och såg den på bio i vintras, men han "offrade" sig och såg den igen.
Den är väldigt snyggt gjort, klipp, vyer, musik, det är påkostat och lite osvenskt. Får lite Bond-vibbar ibland. Men den är också ganska klassisk, det är flera gånger i filmen så jag kan förutspå vad som kommer att hända, och det gillar jag inte. De där klychorna.... Det är en blodig och bitvis rå film.
Det är action för det mesta och filmen känns lagom lång. Persbrandt är snygg, men de där onaturligt blå ögonen... njaa.....
Sen finns det de som säger att den inte stämmer så bra med boken, där kan jag inte uttala mej eftersom jag inte läst den, men filmen var klart sevärd, en fredagsfilm.

Hamilton-I-nationens-intresse

Cockpit

En ny svensk film kommer till sommaren,13 juli går den upp på biosalongerna, men vi medlemmar i Bioklubben har redan fått se den på medlemskvällen!! Tjoho!

Cockpit handlar om en arbetslös kille som klär ut sig till tjej för att få ett jobb. Det är en välspelad film, bra och roligt manus. Ämnet är väldigt aktuellt, kvortering eller inte. Kvinna eller man. När blir sånt viktigare än vem som är bästa lämpad för jobbet, och...... alla kan göra fel oavsett vilket kön man har.

Filmen är riktigt bra! Jonas Karlsson storspelar! Han är lysande och passar riktigt bra som tjej. Marie Robertson såg jag senast som "Bea" i tv-serien "Äkta människor", men här är hon allt annat än robot-aktig! Duktig, söt och rolig, den här tjejen kommer att gå långt!

Det här är en lördagsfilm, som man ska passa på att se i sommar!

Cockpit