I feel pretty

En härlig feelgood-film som jag önska att alla tjejer fick se. Den handlar om att vara nöjd med sig själv och hur man ser på sig själv. Mycket välspelat av Amy Schumer.
Fredagsfilm

The Shape of Water

Men alltså "Hallå?!" Fattar att den fått en massa finns priser och utmärkelser av förståsigpåare, för det här var en himla konstig film vill jag lova.

Into the Woods

Om man blandar Askungen, Rödluvan, Jack och bönstjälken, Rapunzel och gör en musikal av det hela, ja då får man "Into the Woods".  Det olika sagorna vävs ihop på ett snyggt sätt, och flera gånger luras jag att tro att filmen är slut.

Det är mycket bra musik i filmen och alla stjärnor som medverkar sjunger. Och här är det stjärnspäckat vill jag lova! Meryl Streep, Anna Kendrick, Emily Blunt, Chris Pine, Johnny Depp, Christine Baranski, Tracy Ullman, Frances de la Tour, Daniel Huttlestone, James Corden, Lilla Crawford, Billy Magnussen, Mackenzie Mauzy gör de mest framträdande huvudrollerna.

Det är en ganska ovanlig historia, och det drivs friskt med prinsarna, ja, det är två styckena, Askungen och Rapunzel har ju varsin. Det blir aldrig för mycket eller fånigt, filmen är otroligt välgjord och har bra effekter. Visserligen är den från 7 år, men jag tror inte att yngre barn har någon behållning av den. Dessutom är den på engelska med svensk text, och eftersom det sjungs så mycket går det fort med textraderna. Filmen är drygt 2 timmar och den tiden går väldigt fort, det är en klart sevärd film, men inte nödvändigtvis på bio. Jag ger den betyget fredagsfilm.

Into the woods

Fifty shades of Gray

Det här måste ju vara årets mest upphaussade film! Hörde på radion att det sålts över 125 000 förköpsbiljetter till den här helgen. Otroligt! Filmen handlar om studenten Anastasia Steele som hoppas in för sin kompis Kate och intervjuar affärsmannen Christian Gray. Klassisk "pojke-möter-flicka" kan man tro men riktigt så enkelt blir det inte.

Nu är det säkert 2-3 år sedan jag läste boken, men jag vill minnas att de i stora drag har följt den i filmen, på ett bra sätt. Det är klart man missar alla hennes tankar och känslor, filmen bli mer rak. Men här tycker jag att Dakota Johnsson som spelar Steele gör en fantastisk rollprestation. Hon är grym!! Allt från kroppsspråk och uttryck till röst och blickar. Hon lyckas tolka och förmedla de där tankarna som inte sägs. Även Jamie Dornan som spelar Christian Gray är mycket bra. Han är inte den jag skulle valt som manlige huvudrollsinnehavare, min röst la jag på Matt Bomer (White Collar) som jag tycker har mer glimt i ögat. Men efter att ha sett filmen så är Dornan helt ok. Men någon som var klockren är Max Martini som spelar Taylor, han är precis som jag tänkte mej, fastän hans roll är betydligt mindre i filmen. Ja, det är svårt att inte jämföra med boken!

Det är en maffig film med bra musik och fina vyer, det åks helikopter, segelflyg och såklart en hel del snygga bilar. Ellie Goulding  gör titelspåret "Love me like you do", den kommer att snurra i min spelare ett tag framöver, på hög volym naturligtvis.

Det finns ju två böcker till, och det är klart att de ska göras två uppföljare till filmen, undrar just hur länge vi får vänta på dem? Det skulle vara lite intressant att höra vad någon som inte läst böckerna tycker om filmen. Kanske får övertala maken att se den ändå... Nått som inte riktigt kommer till sin rätta i filmen är strofen "Laters, Baby!" som är väldigt speciellt i boken, även deras mejlkorrespondens och SMS känns inte så framträdande.

Så var det, det här med sexet, var det verkligen 20 minuter?!!! Jovars, visst visas det en del, men absolut inte så mycket som det är i böckerna. Kanske lite mer än en vanlig romantisk feelgood film. Inget för barn, men det är ju 15 års gräns och det är ju en film... Den är drygt 2 timmar lång och det är precis lagom. Jag ger filmen betyget lördagsfilm. Den var bättre än mina förväntningar, och det är trevligt att bli överaskad.


Imdb -Fifty shades of Gray

Fifty Shades of Gray

Ellie Goulding - Love me like you do

Love, Rosie

Det här var en lite konstig titel tycker jag. Är den en fråga eller ett konstaterande? Eller kanske en uppmaning? Det blir jag inte riktigt klok på, men det spelar ingen roll. Bokens titel "Where Rainbows end" passar betydligt bättre, den är för övrigt skriven av Cecilia Ahern som också skrev "P.S I love you". Det här är en film som utspelar sig i England och handlar om bästa kompisarna Rosie och Alex. De växer upp i husen snett mittemot varandra och har hållit ihop jämt. Efter skolan har de bestämt att det ska flytta till Boston och plugga, men det blir inte riktigt som de tänkt sig. Det känns som att de har ödet emot sig, men egentligen handlar det nog om att prata med varandra, på riktigt. Att inte ta för givet att den andra vet var man menar eller vill. Utan att man helt enkelt får säga det, klart och tydligt till varandra.

Det känns som en ungdomsfilm, visst åkte skämskudden fram ibland, men det var en rar och gullig film. Lily Collins (Phil Collins dotter) gör en helt ok rollprestation som Rosie. Dock verkar tiden inte sätta sina spår i hennes karaktär, tycker hon ser lika dan ut när hon är 18 som 30... Samma gäller Sam Claflin. Jag satt länge och tänkte att han spelade Marcus Brewer i "Om en pojke" men det var inte han utan Nicholas Hoult. Däremot tycker jag att Claflin har endel drag av Hugh Grant, men det kanske är för att de är så brittiska....

En underbar karaktär i filmen är Rosies pappa Dennis, spelad av Lorcan Cranitch. Filmen är 1 timma och 40 minuter lång, och det går i ett nafs. Den är snabb och snygg. Härliga vyer och bra musik är det också. Den lever upp till mina förväntningar,  men kanske inte riktigt "vuxen". Jag ger den betyget torsdagsfilm.

Love, Rosie

Love, Rosie Imdb

100 steg från Bombay till Paris

Den här filmen gick jag på med dottern 11 år. Superkul att börja se andra filmer än barn och familjefilmer ihop! Vi tyckte bägge att det är en bra och härlig feelgood film.

Den handlar om en indisk änkling som tillsammans med sina 5 barn försöker hitta en bra plats att slå sig ner på och fortsätta sina liv efter upploppen i Indien. Han vill det absolut bästa för sina barn och har fin kommunikation med sin bortgångna hustru när det gäller familjens välgång. En bilolycka medför att de stannar till i en by och där finner han en nerlagd restaurang som det finns stor potential i, enligt honom. Kruxet är att på andra sidan landsvägen ligger en berömd restaurang som t.o.m. har en Michelinstjärna! Hur ska de kunna konkurera med det?!

Helen Mirren storspelar, hon passar perfekt som Madame Mallory, snäsig, snobbig, respektingivande och kall -till att börja med, men kommer man innanför ytan finns där en rättvis och varmhjärtad kvinna. Om Puri spelar änkemannen och gör det med bravur. Manish Dayal som spelar Hassan, kommer vi garanterat att få ser mer av. 2:a generationen som såg "Beverly Hills" känner igen honom från "90210" där han spelade Raj Kher i 14 avsnitt. Karaktären Marguerite spelas av Charlotte Le Bon också hon väldigt bra. Det är lite lustigt med språk och brytning. Le Bon är från Kanada, men bryter på franska, Mirren är brittiska och bryter på franska, Dayal är amerikan, men bryter på indiska, Lasse Hallström regisserar, och slänger in en svensk kock så lite mumlande svenska hörs också. Roligt!! En som inte spelar sin brytning är "skurken" Jean-Pierre som spelas av fransmannen Clément Sibony. Honom har vi sett i "French Kiss" och The Tourist" tidigare.

Originaltiteln är "The hundred foot journey", och det är egentligen mycket bättre. För resan är inte bara geografiskt, och också kulinarisk, kulturell och känslomässig. Möjligtvis att den var lite lång, 2 timmar, men det var inga onödiga transportsträckor i den. Den är snyggt filmad, med härliga miljöer och vyer, musiken är också viktigt och väldigt träffsäker, när man växlar mellan Indien, landsbygden i Frankrike och Paris. Det är en hoppfull, varm och rolig film som jag gärna rekommenderar. Jag ger den betyget fredagsfilm.

100 steg från Bombay till Paris

Walking on Sunshine 2/6-14

Romantisk komedi där karaktärerna brister ut i sång stup i kvarten. Det är tänkt att vara som "Mamma Mia" fast med 80-tals musik istället för ABBA. Tyvärr är manuset för tunt och skådespelarna är väl inga Oscarskandidater. Men visst, det är pastellfärgad underhållning för stunden.

Flicka åker till Medelhavsö för att trösta systern, som i själva verket inte alls behöver tröst utan en brudtärna. Som av en händelse råkar den blivande brudgummen vara hennes största och första kärlek. HUR ska det gå nu?????

Torsdagsfilm

Grace of M onaco 15/5-14

Hollywoods fria tolkning av Grace Kellys liv som prinsessa av Monaco. Gripande och väldigt välspelat. Jag förstår att det finns en hel del "konstnärlig frihet" här men det är ändå väldigt intressant att se hur världen formades av världskriget och synen på kvinnor. Tragisk och skakande.

Torsdagsfilm.

The other Woman 29/4-14

Karriärkvinnan upptäcker att pojkvännen i själva verket redan är gift. Hon slår sig ihop med frun och den nya flickvännen för att hämnas. Rapp och rolig komedi med bl.a. Cameron Diaz, Leslie Mann, Kate Upton, Nikolaj Coster-Waldau och Don Johnson

Sex Tape

Såg filmen "Sex tape" med Cameron Diaz och Jason Segel. De spelar småbarnsföräldrarna Annie och Jay, som har svårt att få tid för sex. När de till slut fixar tiden får de inte till det ändå. För att krydda till det hela och får det att lossna bestämmer de sig för att spela in när de håller på.

Plötsligt får Jay sms om filmen och förstår att den laddats upp till "molnet" och spridits till de begagnade Ipads som Jay gett bort till vänner och bekanta och kanske värst av allt, Annies blivande chef spelad av Rob Lowe. Panik! Nu måste de ta tillbaka Ipadsen för att radera filmen.

Det lät som en rolig film men på gränsen att vara för pinsam. Men faktiskt var den bättre än jag trodde. Det var varm humor blandat med familjeliv, skrattade högt flera gånger och det var underhållande 1 timme och 33 minuter man fick. Det var absolut inte bara en tjejfilm och jag ger den betyget fredagsfilm.

Sex tape

Thor 2: The Dark World

Den här filmen hade jag sett fram emot. Den muskulöse asaguden som kommer till räddning. Han ser så kraftfull och stark ut när han ska beskydda sin älskade Jane. Men det blir inte riktigt en sån historia, först blir jag lite besviken, att den största hjälten inte är Thor. Men sedan kommer jag på det geniala, såklart är det ju Jane som är den största hjälten i historien. Man behöver varken vara urstark, en gud eller kunna flyga för att vara det. Härligt!

Storyn är såhär, Jane letar fortfarande efter Thor, men råkar släppa lös en urgammal mycket farlig kraft. De onda frostjättarna vill härska över allt och alla och vill utplåna hela världar. Thor måste ta hjälp av Loki, och det är inte det lättaste. Den slutgiltiga och ultimata fighten sker på jorden och där gäller allt eller inget.

Här är det action och spänning som gäller. Härliga scener och vyer i fantasilandskap. Precis som i första filmen så är det en cliffhanger efter eftertexterna. Som halva salongens biobesökare missade eftersom de gick innan lamporna tändes. När ska folk lära sig???

Filmen var nästan 2 timmar lång, och de gick rasande fort. Jag längtar redan till nästa film, eller till att denna släpps på dvd. Får hålla tillgodo med nästa Marvel-film som kommer, Captain America 2 i slutet av mars. Jag är HELT såld på Marvels filmer, de är suveräna!!!
Den här får betyget torsdagsfilm.

Thor 2: The dark World

Kärlek delux

Den nya svenska romantiska komedin med Moa Gammel, Matrin Stenmarck, Andreas La Chenardière, Lotta Tejle, Peter Dalle, Görel Crona, Malin Buska och Sarah Dawn Finer. En imponerande rollista!

Filmen handlar om författaren Selma Trastell (Moa Gammel), hon skriver skönlitterära romantiska böcker som säljer bra, men inte ses som finkultur och sågas av kritikerna. Hennes redaktör (Görel Crona) är på henne om den nya boken som de har kontrakt på. Men istället för att skriva som hon brukar, bestämmer hon sig för att skriva Romanen med stort R. Hon får oväntad hjälp av en erkänd författare som blir hennes mentor. Men går det verkligen att byta ut allt i ens liv, och blir man en lyckligare människa om man försöker leva efter andras måttstockar?

Filmen är inspelad i Stockholm och på Gotland. Det är verkligen kul att se det "svenska" i filmen. Skådespelarna är bra, men det känns inte som några stående ovationer. Men jag tror ändå filmen har en plats att fylla, förutom att den är romantisk och gullig. Det kan nog vara bra för yngre tjejer som gärna vill ta efter och vara som någon annan, att se att det är bäst att vara sig själv.

Den är lagom lång 1 ½ timma. Detta är Matin Stenmarcks skådespelardebut och han blir godkänd. Det känns som en trygg roll att spela för honom. ;Moa Gammel är kanske mest känns från Irene Huss-filmerna, där hon spelar Elin Nordenskiöld. Det var lite roligt att se Lotta Telje dyka upp här, när man precissamtidigt ser henne i årets julkalender, då hon mest gör tv-serier.Görel Crona kommer för alltid att vara Ylva i charken på "Varuhuset", för mej. Det spelar ingen roll hur många andra roller hon gör, karaktären Ylva från de där 2 åren i slutet av 80-talet har etsat sig fast.
Jag ger filmen betyget torsdagsfilm.

Kärlek deluxe

About time

Den här filmen visst jag inte så mycket om, mer än att den handlar om en kille som får veta att männen i hans familj kan resa i tiden. Det låter ju ganska knäppt, men jag köper det rakt av i filmen. För den handlar om så mycket mer. Att hitta den rätta och göra det rätta, om familjen både den man föds in i och den man är med och skapar själv. Det här är en fin, rolig och spännande film. Den har det mesta!

Domhnall Gleeson spelar den tafatta Tim, både han och rollkaraktären växer i filmen på ett härligt sätt. När han träffar den söta tjejen Mary (Rachel McAdams) och får hennes telefonnummer dansar han på moln. Det ändras rätt snabbt då han förlorar det när han måste hjälpa sin pappas vän, den excentriske karlen Tim är inneboende hos. Han går tillbaka i tiden för att rädda situationen för honom, men då träffar han inte Mary, eller hon träffar inte honom. Så nu måste han försöka hitta henne och få hennes nummer igen.

Tims föräldrar spelas av Lindsay Duncan och Bill Nighy som verkligen blommar ut i den här rollen. Han är helt suverän! Familjen består också av systern Kit Kat (Lydia Wilson) och den skumma onkel D (Richard Cordery)

Filmen blir både invecklad och djup, men inte på ett sådär snurrigt sätt som i "Tillbaka till framtiden"-filmerna. Det här är med ett romantiskt komedi-drama, typ. Filmen är lång drygt 2 timmar, men det finns inget onödigt som skulle klippas bort, inga tråkiga transportsträckor. Titeln kan vara till tvetydigt, på ett underfundigt sätt, gillar det.
Det är en mysig och fin film som jag varmt kan rekommendera! Fredagsfilm!

About time

The way way back

Årets sommarkomedi skriver SF på sin hemsida, och jag är benägen att hålla med. Jag hade inga större förväntningar på den här filmen. Men den var riktigt bra.

Duncan och hans mamma följer med mammans nya pojkvän Trent och hans dotter till deras sommarhus för att spendera sommaren där. Trent är en riktigt obehaglig typ som jag genast ogillar, hans dotter ligger inte långt efter. Mamman försöker passa in och Duncan gör sitt bästa för mammans skull. Men räddningen blir Owen, som är föreståndare på ett vattenland i närheten. Han får sommarjobb där och blir en kille i gänget, bygger upp självkänslan och sommaren blir inte så tokig ändå. Eller..?!

Steve Carell spelar den slemmiga pappan alldeles utmärkt, man är ju van att se honom spela lustigkurren. Toni Collette har gjort sin roll många gånger förr!! Den ensamma, rädda att bli utanför, gråtmilda och aningen konstig mamman/kvinnan, som inte vågar stå upp för sig själv. (Muriels bröllop, Sjätte sinnet, Om en pojke, I hennes skor, Little miss Sunshine) Liam James är helt ok som Duncan, osäker, lite trevande och ganska utanför. Det här är en kille att hålla koll på.... Allison Janney spelar rollen som grannen Betty som växer hela filmen. Karaktären Owen, spelas av Sam Rockwell, en skön kille som är filmen hjälte. Han är ansvars och bekymmersfri men med ett oanat djup och fin förståelse för Duncan och hans situation. Maya Rudolph, Rob Corddry, Nat Faxon och Amanda Peet gör också bra karaktärer.

Det här är en typisk sommarfilm, passa på att svalka er i biomörkret efter en varm dag ute. Lagom lång 1 timmer och 43 minuter, som den fyller upp väl. Det här är en fredagsfilm! Rekommenderas!

The Way way back

The last keepers

Det här visade sig vara en romantisk tonårsfilm, men det var helt ok, för jag hyrde den för att Aidan Quinn är med, och han var lite bra som vanligt! :-)

Den handlar om Rhea Carver, en udda tjej som upptäcker att hon har märkliga förmågor. Det är ett ganska klassiskt upplägg och finns i otal versioner. Jag såg den med 10-åringen och hon gillade den. Det var en väldigt fin film, underbara miljöer. Och när man är 10 år så är det där mystiska, magin och det oväntade otroligt spännande. Att det sedan avslöjas en familjehemlighet, en profetia som kanske, eller kanske inte blir uppfylld gör det bara mer spännande.

Förutom Aidan Quinn så är även Olympia Dukakis, Virgina Madsen och Zosia Mamet med. Jag ger betyget Fredagsfilm, men om man inte ser den med en 10-åring är det nog bara en torsdagsfilm.

The Last Keepers

Hit & Run

En kille som lever i vittnesskydd, följer med den ovetande flickvännen till Los Angeles, där personerna han vittnade mot vill hämnas. Det låter ju spännande och bra. Men det är så mycket mer, det är otroliga dialoger med samtalsämnen man börjar fundera på själv. T.ex. att inte berätta om en sak man gjorde innan man ens kände varandra, är det samma sak som att ljuga om det?!

Det är rapp dialog, mycket hjärta och humor, och en del helknasiga figurer i filmen. Action blandat med komedi. Bradley Cooper och Kristin Bell spelar bra, men den stora behållningen i filmen är Dax Shepard i  rollen som Charles Bronson. Han spelar trovärdigt och fångande.

Jag ska erkänna att jag i början tvivlade lite på den här filmen, men den liksom smög sig på en, och blev riktigt bra någonstans i mitten. Jag ger den betyget torsdagsfilm.

Hit & Run

Warm Bodies

Romantisk skräckkomedi, hur ska det här gå? Går det verkligen att blanda zombier med tonårsromantik och komedi, och få en feelgood-film? Ja faktiskt!! Jag blev glatt överraskad. Detta är till stor del tack vara underbara Nicholas Hoult, som jag såg första gången i "Om en pojke" och därefter som Hank McCoy i "X-men". Nu är han också bioaktuell med "Jack the Gigant slayer". Här storspelar han zombien R (det är allt han kommer ihåg av sig namn) som är lite annorlunda, han tänker. Det är riktigt underhållande att höra hans tankar när han berättar i filmen. Han räddar en tjej, Julie, som han sedan blir kär i. Teresa Palmer som Julie är helt ok, John Malkovich som hennes far gör dessvärre ingen höjdar prestation. Man han hade kanske inte så mycket att jobba med, det här är inte hans film. Nu har de benranglen som anfaller allt som har en puls, på ena sidan, och människor som skjuter allt som inte har en puls på andra sidan, de här zombierna i mitten får det inte lätt!

Den är rolig, dråplig, spännande och visst kastas jag tillbaka i biostolen ett par gånger, så visst kan man bli lite skrämd.  Den är satt till 15 år, visst var det inte så farligt, men jag kan nog tycka att 11 år är för litet för att se den. Det var en del ruskiga "figurer" ibland. Filmen är ganska kort bara 1 timma och 37 minuter, men den fyller tiden väl. Extra plus blir det för all bra filmmusik, som växlas mellan att faktiskt spelas i filmen och att ligga bakom. Jag ger den betyget fredagsfilm!


Warm Bodies

Bröllop i Italien

Romantisk komedi av Susanne Bier, som i originalet heter typ "Den skalliga frisören". Då tycker jag svenska titeln var bättre, eller "Love is all you need" som den heter på engelska. Det är kul att blanda in Pierce Brosnan i den här dansk-svenska blandningen. Han spelar den burdusa och otrevliga änklingen Philip, vars son ska gifta sig i Italien. Den blivande brudens mor, spelad av förträffliga Trine Dyrholm, och far har hamnat på kant med varandra -minst sagt. Paprika Steen, danskan som jag verkligen gillar gör en formidabel svägerska till Philip, med egen agenda. Inte ens de blivande brudparet har det lätt ...

Filmen är härligt romantisk, söt och rar. Skådespelarna och miljöerna är suveräna. Jag vill sätta mej på ett flyg till Italien bums! Den är 1 timme och 51 minuter lång, alldeles lagom. Det är en mysig feelgood-film som man blir glad av, jag ger den betyget fredagsfilm.

Oz -The great and powerful

Oz the great and powerful handlar om Oscar som är trollkarl på en cirkus. Han har tvivelaktig moral och skaplig talang, men bluffar sig fram genom livet. Egentligen är han rätt nöjd med det, bara han slipper vara en vanlig bonde med ett vanligt liv. När han kommer till landet Oz tror folket där att en profetia har slagit in, en mäktig trollkarl ska befria landet från den elaka häxan, och därmed bli kung i landet och få tillgång till den fantastiska skattkammaren. Det sista lockar mer än något annat, så han bestämmer sig för att låta folket tro att han är den trollkarl de väntat på.

James Franco är väldigt bra som Oz, han spelar ut hela registret och imponerar, även om han var bra i SpiderMan-filmerna och i 127 timmar, så tror jag det är den här filmen jag kommer att komma ihåg honom i. Mila Kunis, Michelle Williams och Rachel Weisz som de tre häxorna är också bra, speciellt Williams.

Filmen är full av magi, otroliga scener och fantastiska miljöer. Det är lätt att sugas in i historien och effekterna är bra. Här finns det mesta, det lite gulliga, romantik, spänning, otäcka varelser, magi och det oväntade. 9-åringen sa: att den var lite mindre än halvläskig och så bra att hon gärna ser den igen. Jag gillar storyn, effekterna, och magin. Vi såg den inte i 3D, men jag tänka mej att en del scener är väldigt häftiga i den versionen. Filmen är rätt lång, 2 timmar och 10 minuter, men det märks inte alls, jag ger den betyget fredagsfilm. Se den!


Oz-The Great and Powerful

Små citroner gula

Nu har jag sett den där citron-filmen. Glömer alltid bort vad den heter, så jag säger Citron-filmen, då vet alla ändå :-)

Jag hade väl inga direkta förväntningar på den, vet att Kajsa Ingmarsson skrev boken, men jag visste inte vad för sorts bok det var. Det visade sig vara en skönlitterär bok om kärlek och mod. Jag blev glatt överaskad över innehållet. Agnes blir uppsagd och dumpad på samma dag, hon tar mitt i allt elände chansen att förverkliga sin dröm, att tillsammans med några vänner starta en restaurang. Tyvärr går den inte så bra som man kan önska.

Filmen är full av härliga karaktärer, Rakel Wärmländer som spela Agnes, är strålande, precis lika härlig som i "Se upp för dårarna". Jag sitter hela tiden och tänker på att hon är så himla lik kronprinsessan Viktoria, både till utseende och när hon pratar. Dan Ekborg spelar en otroligt obehaglig typ, som man inte ens vill ta i med tång, Anki Lindén och Thomas von Brömssen spelar goa och trygga föräldrar, och bästa kompisen, Lussan gestaltas av Josephine Bornebusch, än en gång totalt pricksäker som den halvblåsta blondinen, som pratar först och tänker sedan, med ett hjärta av guld, men ofta klampar i klaveret, tillsammans med Sverrir Gudnason (David), som för mej är en ny bekantskap är rollistan superb.

Jag gillar ju det här med matlagning, så det är en fröjd att se filmen. Den är full av det, kärlek, humor och svek. Det händer att den går lite för långt, att det blir för mycket. Men summan är ändå en härlig feelgood film, med skratt och gråt. En fredagsfilm med andra ord!

Sedan var det musiken, speciellt coverna på slutet till början av eftertexten, känner ju igen den såväl men kommer inte på vad den heter, irriterande!!




Små citroner gula