Nu har jag sett den där citron-filmen. Glömer alltid bort vad den heter, så jag säger Citron-filmen, då vet alla ändå :-)
Jag hade väl inga direkta förväntningar på den, vet att Kajsa Ingmarsson skrev boken, men jag visste inte vad för sorts bok det var. Det visade sig vara en skönlitterär bok om kärlek och mod. Jag blev glatt överaskad över innehållet. Agnes blir uppsagd och dumpad på samma dag, hon tar mitt i allt elände chansen att förverkliga sin dröm, att tillsammans med några vänner starta en restaurang. Tyvärr går den inte så bra som man kan önska.
Filmen är full av härliga karaktärer, Rakel Wärmländer som spela Agnes, är strålande, precis lika härlig som i "Se upp för dårarna". Jag sitter hela tiden och tänker på att hon är så himla lik kronprinsessan Viktoria, både till utseende och när hon pratar. Dan Ekborg spelar en otroligt obehaglig typ, som man inte ens vill ta i med tång, Anki Lindén och Thomas von Brömssen spelar goa och trygga föräldrar, och bästa kompisen, Lussan gestaltas av Josephine Bornebusch, än en gång totalt pricksäker som den halvblåsta blondinen, som pratar först och tänker sedan, med ett hjärta av guld, men ofta klampar i klaveret, tillsammans med Sverrir Gudnason (David), som för mej är en ny bekantskap är rollistan superb.
Jag gillar ju det här med matlagning, så det är en fröjd att se filmen. Den är full av det, kärlek, humor och svek. Det händer att den går lite för långt, att det blir för mycket. Men summan är ändå en härlig feelgood film, med skratt och gråt. En fredagsfilm med andra ord!
Sedan var det musiken, speciellt coverna på slutet till början av eftertexten, känner ju igen den såväl men kommer inte på vad den heter, irriterande!!
Små citroner gula
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar