About time

Den här filmen visst jag inte så mycket om, mer än att den handlar om en kille som får veta att männen i hans familj kan resa i tiden. Det låter ju ganska knäppt, men jag köper det rakt av i filmen. För den handlar om så mycket mer. Att hitta den rätta och göra det rätta, om familjen både den man föds in i och den man är med och skapar själv. Det här är en fin, rolig och spännande film. Den har det mesta!

Domhnall Gleeson spelar den tafatta Tim, både han och rollkaraktären växer i filmen på ett härligt sätt. När han träffar den söta tjejen Mary (Rachel McAdams) och får hennes telefonnummer dansar han på moln. Det ändras rätt snabbt då han förlorar det när han måste hjälpa sin pappas vän, den excentriske karlen Tim är inneboende hos. Han går tillbaka i tiden för att rädda situationen för honom, men då träffar han inte Mary, eller hon träffar inte honom. Så nu måste han försöka hitta henne och få hennes nummer igen.

Tims föräldrar spelas av Lindsay Duncan och Bill Nighy som verkligen blommar ut i den här rollen. Han är helt suverän! Familjen består också av systern Kit Kat (Lydia Wilson) och den skumma onkel D (Richard Cordery)

Filmen blir både invecklad och djup, men inte på ett sådär snurrigt sätt som i "Tillbaka till framtiden"-filmerna. Det här är med ett romantiskt komedi-drama, typ. Filmen är lång drygt 2 timmar, men det finns inget onödigt som skulle klippas bort, inga tråkiga transportsträckor. Titeln kan vara till tvetydigt, på ett underfundigt sätt, gillar det.
Det är en mysig och fin film som jag varmt kan rekommendera! Fredagsfilm!

About time

Diana

Ännu en film baserad på ett verkligt livsöde. Känns som att det är en riktigt trend just nu. Här är det de 2 sista åren i Prinsessan Dianas liv som återberättas. Fastän man vet så väl vad som kommer att hända, hur utgången är, så är det lika sorgligt och hjärtskärande ändå. Man skulle så väldigt gärna kunna skriva om historien.

Filmen är mycket vackert berättad. Den är snyggt filmad och väldigt lagom. 3 år efter Prins Charles och Prinsessan Dianas separation får vi följa Diana i hennes vardag.Jag tycker det visas på ett naturligt och bra sätt att hon försöker vara och leva så normalt det går. Men det är ett väldigt ensamt liv, speciellt då hon inte får träffa sina söner så ofta, det kunde gå så länge som 4 veckor mellan tillfällena. Fast hovet verkade vilja att hon skulle fortsätta arbeta och representera precis som vanligt.

Av en tillfällighet träffar hon hjärtkirurgen Hasnat Kahn och kanske ska hon inte behöva vara så ensam längre. Genom hela filmen är pressen där, som ett mörkt orosmoln på himlen. Ingen annan i kungahuset gestaltas i filmen, förutom när hon vinkar av sönerna en gång. Det är ganska skönt och befriande. Det här är Dianas film!

Filmen är nästan 2 timmar lång. Naomi Watts spelar bra! Hon har fått till den här ödmjukheten, men även sårbarheten på ett fint sätt. Kroppsspråket och ansiktsuttryck är stålande. Hasnat Kahn spelas av Naveen Andrews, mest känns som Sayid i "Lost". Han spelar också mycket bra! Juliet Stevenson gestaltar bästa väninnan Sonia ,kanske ni känner igen henne från "Skriva den som Beckham" där hon spelar mamma till Kiera Knightley´s Jules Paxton. En lite roll har även Art Malik som några kanske minns från TV-serien "Juvelen i kronan"

Det här är en historisk film, som man nog bör se. Men det går precis lika bra att vänta tills den kommer på DVD, det är absolut ingen film man måste se på bio. Jag ger den betyget torsdagsfilm.

Diana

The Butler

Förhandsvisning av The Butler. Vi fick veta att den kanske inte ens kommer att gå upp på biografen i vår stad, det skulle verkligen vara synd! Nog för att jag trodde att den här stjärnspäckade filmen skulle vara bra, men den är suverän! Minns att jag i 9:an fick se "Schindlers List" med skolan. Den här filmen önskar jag att alla 8:or och 9:or skulle få se!

Filmens handling börjar på ett bomullsfält i södern där Cecil Gaines får se sin far bli skjuten av plantageägaren. Olika tillfälligheter gör att han småningom arbetar sig upp till att vara en betjänt i Vita Huset. Han arbetar under 8 presidenter mellan åren 1952-1986. Det händer massor under den här tiden, en stor del av filmen är fokuserad på hans son Louis som engagerar sig i de svartas kamp mot rasförtrycket. Cecil arbetar efter mottot som betjänt, att varken se eller höra något, bara tjäna, det blir så klart en stor konflikt när sonen vill det motsatta.

Stjärnskådespelare avlöser varandra liksom presidenterna i filmen. Det är en imponerande ensemble som blivit castad. Forest Whitaker spelar huvudrollen, Oprah Winfrey han fru Gloria sedan är det presidenter, fruar och kollegor som gestaltas av Robin Williams, John Cusack, Jane Fonda, Lenny Kraviz, Cuba Gooding Jr.,Vanessa Redgrave, Terrence Howard, Jesse Williams, James Madsen, Liev Schreiber, Alan Rickman, Mariah Carey med flera! Inte illa!!!

Filmen är inspirerad av Eugene Allens historia. Det är lärorikt att följa presidenterna under de här dryga 30 åren, de som inte gestaltas i filmen är Harry S. Truman, Gerald R Ford Jr och Jimmy Carter Jr. Alla andra mellan 1952 och 1986 är med! Skådelspelarna är mycket bra sminkade, de är så lika sina förlagor. Cecil och Gloria, som vi får följa hela filmen åldras grymt bra. Den här filmen tror jag kan bli farlig på Oscarsgalan, med all rätt!

Filmen är lång 2 timmar och 12 minuter. Men den fyller sin tid väl. Här finns inga onödiga transportsträckor. Det känns som en viktig film, och det är bara på slutet som det rinner över och blir aningen för USA-präktigt. Men det har jag överseende med när de andra 132 minutrarna är så bra! Det är en klockren lördagsfilm, med plus för alla skådespelare. Se den!!

The Butler

Runner Runner

Det här är en film, baserad på en sann historia, som handlar om spel och korruption. En kille Richie Furst spelad av Justin Timberlake, spelar bort sina collegepengar på poker. Men han räknar ut att han inte förlorat dem utan blivit lurad. Han beslutar sig för att söka upp ägaren till spelsiten Ivan Block, spelad av Ben Affleck, för att få tillbaka pengarna. Furst beger sig till Costa Rica och hamnar i en riktigt härva.

Filmen är snabb och spännande. Det händer saker och är action mest hela tiden. Timberlake, Affleck och Gemma Arterton spelar helt godkänt. Kul också att se John Heard som plufsig gammal pappa till Furst. Filmen är alldeles lagom lång, drygt 1 ½ timma. Jag hade kanske väntat mej få se med vackra vyer men det här är en gangsterfilm och de hänger ju inte på stranden.

Jag gillade den, men kommer väl inte precis att köpa den när den släpps. Men man kan helt klart se den en gång till och säkert hitta nya saker i den. Upplösningen på slutet vill jag gärna se om!! Jag ger den betyget torsdagsfilm.

Runner runner

Rush

Den här filmen hade jag höga förväntningar på. Formel 1, snabba bilar och Chris Hemsworth, det kan ju bara bli rätt. Men filmen var så mycket mer. Den är fantastiskt filmad, otroligt snabbt och spännande. Ljudet är enormt! Det känns som att man är på plats. Jag gillar verkligen det verkliga i att det inte är något som är god eller ond. Man håller inte på någon av dem, utan vill bara att de ska överleva.

Filmen handlar om två karismatiska racerförare. De har i press och media utpekats som rivaler, men har ändå en slags yrkesstolthet kollegor emellan. Vi får följa den under början av karriärerna. Det är intressant att se hur olika inställning de har och hur det påverkar dem. Daniel Brül (Niki Lauda) och  Alexandra Maria Lara (Marlene Lauda) är fantastiskt lik personerna de spelar. Chris Hemsworth (James Hunt) är väl inte på pricken, men visst finns det likheter där.

Filmen är lång dryga 2 timmar, men det känns helt ok. Något som däremot inte var ok är sjukhusscenerna. De är äckliga och långdragna. Jag var nära att spy upp mina popcorn ett tag, usch!!!! Där hade de lätt kunnat klippt bort en massa, men visst jag förstår att det kanske har en poäng i filmen. Det här är en film som man absolut ska se på bio, gärna så tidigt som möjligt så man får se den i en stor biosalong. Jag ger den betyget Lördagsfilm!

Rush

Kraschen

Smurfarna 2

Egentligen ville jag inte öda varken tid eller pengar på den här filmen. Tycker gott vi kunde vänta till den kommer på DVD. Men dottern har jobbat så bra i skolan och jag vill uppmuntra det så hon fick välja en film. Jag har läst recensioner om att det var en ganska fånig film med mycket produktplacering. Blev ju inte mer intresserad precis.

Men ack så jag bedrog mej! Det finns både djup och hjärta i den här filmen. Nästan så det blir lite väl mycket moralpredikan. De är rätt söta, de små liven. Gargamel är fast i vår värld, men trivs rätt bra. Han har blivit en firad magiker, men nu håller den blå kraften på att ta slut. Han har en ondskefull plan att kidnappa Smurfan för att lägga vantarna på receptet Gammelsmurfen tog fram när han skulle göra en riktig smurf av Smurfan. Hon är nämligen gjord av Gargamel från början… När Gargamel, med hjälp av sina Busar kidnappat Smurfan, måste Gammelsmurfen försöka resa tillbaka till vår värld och rädda henne. Till sin hjälp har han inte bara smurfarna, utan också de gamle vännerna Patrick och Grace Winslow från den första filmen. Nu har de sonen Blue och Patricks pappa Victor med på äventyret.

Hank Azaria som Gargamel storspelar liksom i föregångaren. Han är läskig, otäck och ser inte alls trevlig ut, men han gör filmen! Med underbar mimik och yviga gester är han klockren som skurk. Neil Patrick Harris spelar den lagom klumpiga pappan som gör lika mycket fel som rätt. Jayma Mays spelar den rara Grace. De är en barnfilm, det går inte att komma ifrån. Den har inte de där undertonerna för vuxna som är rätt vanliga nu, och skämten är ganska billiga. Men det funkar ändå. Min 10-åring skrattar och lever sig in. Hon gillade verkligen filmen, och det skulle förvåna mej om det inte blir tjat när den släpps på DVD.

Den där produktplaceringen såg jag inte så mycket av, det var en Sony läsplatta, som visades lite väl mycket, men det andra måste ha gått mej förbi. Det är en trevlig och ganska lång film 1 timma och 45 minuter. Jag ger den betyget fredagsfilm, men dottern ger den säkert ett snäpp till.

Smurfarna 2

Skumtimmen

Svensk drama triller med Lena Endre i huvudrollen. Det lät väldigt spännande och lovande, men trailern var lite läskig, så jag var lite osäker om jag egentligen ville se den. Det blir lätt obehagligt med barn som försvinner.

Filmen handlar om Julia vars son försvann på Öland för 20 år sedan. Hennes pappa Gerlof skulle passa honom när hon jobbade och pojken bara gick upp i rök. De letade över hela allvaret, draggade i havet men fann ingenting. Nu är Gerlof gammal men detta gnager naturligtvis på honom, han har en egen utredning och teori om vad som hänt. Han tror att Jens gick vilse i dimman och att en ökänd mördare tog honom. Julia har aldrig förlåtit sin far och lägger fortfarande all skuld på honom. Nu är hon tillbaka på ön för att sälja föräldrarnas hus, när pappan har flyttat in på ett hem. Plötsligt får Gerlof en barnsandal, Jens sandal, med ett brev på posten. Och historien börjar nystas upp....

Tyvärr blir det inte så spännande, filmen räcker inte ända fram. Det är lite otäckt några gånger, men de där obehagskänslorna kommer inte. Jag blir liksom inte riktigt berörd av den. Det hoppas lite fram och tillbaka i tid och plats. Det är inte helt enkelt att hänga med alla gånger. Jag totalsågar den inte, men man behöver inte se den på bio. Efter Millenium-trilogin förväntade jag m,ej nog lite mer av Daniel Alfredsson. Tord Peterson tycker jag nog gör den bästa rollprestationen. Det är lite kul att se Ted Åström som blivit 68, spela en gammal vithårig gubbe. För mej kommer han ändå alltid att vara Olyckan i Trazan och Banane, Sotaren i Madicken och framför allt charterguiden Lasse i Sällskapsresan.

Skumtimmen