Kingsman: The secret service

Årets första förhandsvisning, och jag gick med maken på den! Kul. Jag hade rätt höga förväntningar på filmen, trailern lovade mycket, och det mesta infriades. Den brittiske regissören Matthew Vaughn har tidigare gjort Kick-Ass, X-Men: First class, och Stardust. Det här blev lite som en blandning av dem. Mycket action, häftiga prylar,  helt ok manus.

Filmen handlar alltså om ett hemliga sällskap bestående av agenter eller moderna riddare som de kanske hellre vill liknas vid. En plats vid bordet har blivit ledig och agenterna ska hitta rekryter som tränas för platsen som Lancelot. Colin Firth spelar Harry Heart/ Galahad som värvar "Eggsy" Taron Egerton, mycket bra, till sin rekryt. Det är verkligen kul att se den annars lätt fumlige, ordentliga och väldigt rekorderliga Firth som superagent, verkligen med rätt att döda. Det är några scener som är i råaste laget, bland annat i inledningen. Maken trodde att det skulle vara för mycket för mej, men det blev liksom så väldigt overklig att jag inte tog åt mig.

Den uppmärksamme ser att professor Arnold, som blivit kidnappad i början spelas av ingen mindre än Mark Hamill, d.v.s. Luke Skywalker!!!! Chefen för Kingsman, Arthur, spelas av Mickael Caine, som klippt och skuren för rollen. Den väldigt sympatiske träningsledaren Merlin görs av Mark Strong (Tinker, Tailor, Soldier, Spy). Naturligtvis finns det en skurk också, Valentine, en man med storhetsvansinne spelad av en läspande Samuel L. Jackson. Jag sitter och retar mej lite på att han är så lik Skurt, den där handdockan på Tv3. Skurken måste ju ha en side-kick och det är Gazelle spelad av Sofia Boutella. Hon buden på en del otäcka och råa fighter, men spelar sin roll helt ok. Väldigt roligt och oväntat dyker det upp en svensk skådespelerska, Hanna Alström. Hon spelar svenska prinsessa och pratar en hel del på svenska. Hon har tidigare varit med i allt möjligt från Skilda världar och Skärgårdsdoktorn, till Äkta människor och Mig äger ingen.

Filmen är som en blandning av Kill Bill och James Bond med lite sjuk humor. Ibland går det lite överstyr, det blir för mycket, och slutscenen var mest töntig, de hade vunnit på att klippa filmen aningen tidigare. Det finns en scen där jag först blir lite förfärad men sedan går det så långt och blir på gränsen till fånigt. Men man bjuds på bra action, rätt skön musik och en riktigt snygg inledning. Filmen är drygt 2 timmar lång och fyller ut tiden väl. Jag ger den betyget lördagsbio -minus,  för att den var onödigt rå ibland.

Kingsman: Secret service

Kingsman

Exodus: Gods and Kings

Nu är den här, Ridley Scotts nya storfilm. Och min förväntningar var höga. Hade hört att den skulle vara rå och blodig, en hel del slagsmål och fighter. Visserligen klarar jag mig fint utan dem, men filmen levde inte alls upp till mina förväntningar. Det kanske är medvetet att skådespelarna gör filmen, och inte effekterna. Men jag trodde det skulle bli mer storslaget, mer mäktigt och maffigt. Historien är ju som bekant att Moses och Ramses växer upp som bröder, men är kusiner. Fast egentligen är inte Moses alls den han tror han är. Han tvingas i exil och träffar Gud. Gud leder honom tillbaka för att befria sitt folk. Kanske är det, det att jag inte känner den där avskyn mot Egypterna, eller att jag håller på Hebréerna fullt ut, men jag fångas inte av filmen.

Christian Bale spelar Moses och gör det riktigt strålande, även Joel Edgerton som spelar Ramses är suverän. John Turturro gestaltar Farao mycket bra. Kul att se honom i en helt annan roll än i Transformers. Ben Kingsley gör en rätt liten roll och är väl helt ok. Men Sigourney Weaver går nästan omärkt förbi. Superkul var det att se Dar Salim som Khyan, det tog ett tag att komma på för han var ju på helt fel ställe men det är han som spelar Bo Skytte i den danska serien "Dicte" som jag störtgillar. Han spelar även i "Bron" och "Borgen" men de har jag inte sett, inte heller "Game of Thrones" där han gör Qotho.

Jag hade väntat mej mer storslagenhet, mer musik och framförallt mer häftiga effekter, nu blev det lite som "Var det allt..." Den här filmen kommer det nog inte att regna Oscars över direkt. Jag ger den betyget torsdagsfilm.  Filmen är 2 och en halv timme. Tiden går fort så egentligen är det väl ett bra betyg. Men Disneys version från 1998 Prinsen av Egypten är betydligt bättre film, men underbar musik och mer hjärta.

Exodus

Exodus

Interstellar

Har nyss sett Christopher Nolans nya film "Interstellar" med Matthew McConaughey och Anne Hathaway i huvudrollerna. Jag hade inte några speciella förväntningar, med än att trailern jag sett tidigare lovade en jättevåg och lite "rädda världen -för dina barns skull åtminstone!" En ny "Armageddon" kanske. Men det visade sig vara så mycket mer...

Det handlar om före detta piloten Cooper (McConaughey) som efter en krasch blivit jordbrukare istället. Men jorden som brukas vill inte sammarbeta, faktum är att hela jordklotet håller på att säcka ihop. En rad tillfälligheter leder till att han återser professor Brand (Michael Caine) och dennes dotter (Hathaway) Han övertalas att lämna sin barn för att hitta en ny planet dit alla kan flytta. Dottern Murphy (Mackenzie Foy, Jessica Chastain, Ellen Burstyn) har svårt att förlåta sin far för detta. Vi får uppleva en resa utöver allt man kan tänka sig, ibland skarar biofåtöljen så man tror det är 4D. Det är storslagna vyer, en otrolig handling och bra rollprestationer. Filmen har allt, spänning, action, musik, en kärlek mellan far och dotter som är enorm, och är den bästa jag sett på länge. Jag grät floder, inte bara på slutet utan lite då och då. En av de bättre sakerna är slutet, det blir inget fånigt "Whooa, USA räddar världen -igen!!!", eller som i Avgrunden att det spårar ur totalt. Nej, de har fått ihop det på helt fantastiskt vis, hatten av för bröderna Nolan som skrivit manus.

Filmmusiken är komponerad av Hans Zimmer, och skådespelare som Matt Damon, John Lithgow, Topher Grace och Casey Affleck är mycket bra. Josh Stewart och Bill Irwing lånar ut sina röster till robotarna Case och Tars, som blir riktigt mäskliga efter ett tag.

Filmen är riktigt lång, 2 timmar och 49 minuter. Namnet Interstellar betyder ungefär "mellan stjärnorna", eller "mellanrummet i rymden", rätt passande. Det finns sidor som analyserar sönder trovärdigheten i filmen, men jag tycker det är lite fånigt. Det är en jättebra film, härlig underhållning i nästan 3 timmar. Allt behöver inte funka "på riktigt"... Jag ger den betyget lördagsfilm plus! Se den!!! Jag kommer garanterat att göra det igen, får se om det blir på bio eller DVD...


Interstellar
IMDB Interstellar

Tjuvarnas jul och Trollkarlens dotter

Här är långfilmen som tar vid efter julkalendern från 2011. Den vann pris för "Årets barn- och ungdomsprogram". Jag tyckte julkalendern var helt okej, men fastnade inte speciellt för karaktärerna, därför hade jag inte heller några speciella förväntningar på långfilmen.

Charlie, Kurre och Gerda lever tillsammans och driver barnhemmet. Det närmas sig jul, Kurre och Charlie använder skatten till att göra tillvaron lite drägligare för de fattiga. De klär ut sig och som en blandning av jultomten och Robin Hood, delar de ut föremål till de behövande, men polisen är dem på spåren. Välgörenheten måste pausas när Gerda och Kurre får barn. Det går ju inte att sitta i fängelse med en nyfödd därhemma. Charlie känner sig åsidosatt och de andra barnen påpekar att han inte är storasyster på riktigt, eftersom hon inte är Kurre och Gerdas "riktiga" barn. Charlie börjar fundera på vem hon är och i samma veva kommer ett kringresande tivoli med en mystisk trollkarl. Han är allt som Charlie kan önska sig, och lite till....

Gustaf Hammarsten (Kurre), Tea Stjärne (Charlie) Elisabeth Carlsson (Gerda) och poliserna Thomas Hedegren och Göran Forsmark är tillbaka. De får förstärning av Gustaf Skarsgård som Trollkarlen. De spelar mycket bra, speciellt Gustaf Hammarsten som är grym! Filmen är 1 timma och 34 minuter, alldeles lagom för barn på bio. Den är spännande, lite läskig, sorglig och otroligt bra. Vi både skrattade och grät. Den är härligt känslosam och en riktig vinterfilm, man fick skön julstämning och det där feelgood-flinet när den var slut. En av de bästa familjefilmerna jag sett på länge. Jag kan varmt rekommendera den och ger den betyget lördagsfilm.

Tjuvarnas jul och trollkarlens dotter

Gone Girl

Idag har jag sett en riktigt spännande thriller. Av det otäcka slaget, alltså inte med nått övernaturligt, eller science-fiction utan om en riktigt psykopat. En snedvriden hjärna som faktiskt kan finnas, mitt ibland oss.

Filmen handlar om Nick Dunne (Ben Affleck) som på den 5:e bröllopsdagen, mitt i funderingarna på vad han ska köpa till sin fru får ett samtal från grannen att deras katt stryker omkring på tomten. Nick åker hem och möts av ett tomt hus, men i vardagsrummet finns ett sönderlaget glasbord. Nick ringer polisen... Här börjar sökandet efter hans försvunna fru Amy (Rosamund Pike). Vi får se tillbakablickar från deras historia, och det är inte alltid lyckliga stunder i äktenskapet. Nick har lögner och hemligheter som uppdagas, och allt pekar till slut på att Nick har mördat sin fru.

Berättelsen är mycket skickligt berättad. Skådespelarna gör trovärdiga tolkningar och det finns inte många transportsträckor i filmen. Rosamund Pike, såg jag först i Bondfilmen "Die Another day" och därefter som rollen Andromeda i "Wrath of the Titans". Neil Patrick Harris spelar f.d. pojkvännen Desi Collings som aldrig riktigt kommit över Amy. Harris är ju en av stjärnorna i "How I meet your mother" och Patrik Winslow i "Smurfarna", men för mej kommer han alltid att vara lilla Dr. Doggie Howser från tv-serien mellan 1989-1993. Även Sela Ward dyker upp på ett hörn, väldigt trevligt, det var länge sedan känns det som. Hon har kört på med tv-serier ett tag, först "House" mellan 2005-2013 och sedan CSI NY mellan 2010-2013  Ibland blir det lite hoppigt i historien, men jag tror att det är med flit för att förvirra oss lite. Filmen är lång 2 ½ timma lång, men blir aldrig långtråkig på nått sätt, det är bra tempo filmen igenom. Jag har hört att boken, som är skriven av Gillian Flynn, har ett annat slut än filmen, så nu måste jag nog läsa den också.

Det här är en riktigt bra thriller, som jag gärna rekommenderar. Jag ger den betyget fredagsfilm.

Gone girl

Love, Rosie

Det här var en lite konstig titel tycker jag. Är den en fråga eller ett konstaterande? Eller kanske en uppmaning? Det blir jag inte riktigt klok på, men det spelar ingen roll. Bokens titel "Where Rainbows end" passar betydligt bättre, den är för övrigt skriven av Cecilia Ahern som också skrev "P.S I love you". Det här är en film som utspelar sig i England och handlar om bästa kompisarna Rosie och Alex. De växer upp i husen snett mittemot varandra och har hållit ihop jämt. Efter skolan har de bestämt att det ska flytta till Boston och plugga, men det blir inte riktigt som de tänkt sig. Det känns som att de har ödet emot sig, men egentligen handlar det nog om att prata med varandra, på riktigt. Att inte ta för givet att den andra vet var man menar eller vill. Utan att man helt enkelt får säga det, klart och tydligt till varandra.

Det känns som en ungdomsfilm, visst åkte skämskudden fram ibland, men det var en rar och gullig film. Lily Collins (Phil Collins dotter) gör en helt ok rollprestation som Rosie. Dock verkar tiden inte sätta sina spår i hennes karaktär, tycker hon ser lika dan ut när hon är 18 som 30... Samma gäller Sam Claflin. Jag satt länge och tänkte att han spelade Marcus Brewer i "Om en pojke" men det var inte han utan Nicholas Hoult. Däremot tycker jag att Claflin har endel drag av Hugh Grant, men det kanske är för att de är så brittiska....

En underbar karaktär i filmen är Rosies pappa Dennis, spelad av Lorcan Cranitch. Filmen är 1 timma och 40 minuter lång, och det går i ett nafs. Den är snabb och snygg. Härliga vyer och bra musik är det också. Den lever upp till mina förväntningar,  men kanske inte riktigt "vuxen". Jag ger den betyget torsdagsfilm.

Love, Rosie

Love, Rosie Imdb

Chef

Har precis sett förhandsvisningen av filmen Chef. Den har premiär den 31 oktober, så väntan är inte alltför lång. Det här är en riktigt trevlig film, inte bara för matnördar. Det är en hel del "matporr" i den. Otroligt välfilmat och verkligen lockande. Musiken är också en stor del av filmen, för att bygga upp den rätta stämningen och känslan. Bitvis känns filmen mer som en dokumentär, men ändå inte. Det är en fantastisk resa vi får följa med på.

Filmen handlar om den firade chefskocken Carl Casper. Han vill utvecklas och komponera nya smaksensationer, men hålls tillbaka av restaurangägaren som vill köra på säkra kort. Efter svidande kritik från den kända matkritikerna vill Carl visa vad han går för, men det blir inte som han tänkt sig. Istället för att få servera sin nya meny får han sparken. Arbetslös, i en lägenhet efterson exfrun bor i huset  med sonen han försakat alltför länge, måste han hitta ett sätt att få tillbaka glädjen och kunna försörja sig. Filmen tar också upp sociala medier, hur fort de sprida och hur de kan hjälpa och stjälpa. Carl har absolut ingen koll på twitter, men får god hjälp av sonen Percy.

Filmen måste vara en riktig ego-boost för Jon Favreau som har skrivit manus, regiserar och spelar huvudrollen! Strålande. Det dyker upp en rad kända skådespelare i filmen, Dustin Hoffman, Scarlett Johansson, Sofia Vergara, Oliver Platt och Robert Downey Jr. John Leguizamo gör den amerikanska rösten åt Sid i "Ice Age"-  filmerna och Bobby Cannavale har medverkat i ett otal filmer och tv-serier.

Filmen är nästan 2 timmar lång, men det känns absolut inte långt. Man ska inte gå och se filmen hungrig! Då är den förmodligen en pina. Lite roligt är att de faktiskt dyker upp platser och verkliga människor i filmen. Bland annat stannar de till vid Franklin BBQ i Texas. Där möter självaste Aron Franklin upp, galet roligt! Gary Clark Jr, spelar några låtar och bidrar med ett härligt sound i natten. Det är en härlig Feelgood-film (om man inte är hungrig) som jag ger betyget fredagsfilm.
Se den!!

Chef
Imdb Chef